Varför lämnar jag alltid bloggen då det går dåligt? Vill gömma mig under täcket och tror att det går att ignorera. Tror att man kan dölja det om man inte låtsas om det. Men det kommer den stunden då man måsste öppna ögonen, sluta blunda, SE. Se vad som händer med en. Åtgärda det innan det tar över en helt. Förlåt mej Ana, låt mig komma tillbaka till dig...
Förlåt mig att jag inte bloggat. Jag var ju på en lång resa och det förstörde min Proana livstil helt och hållet! Jag har inte bloggat på evigheter och det ber jag om ursäkt för. Jag vet hur irriterande det är då en blogg inte uppdateras. Förlåt mig.
Bered er på ett långt inlägg här nu, om min senaste månad...
Jag vet inte var jag ska börja, jag vill bara skriva av mig. Liksom hoppas att det hjälper mig hitta tillbaka. Jag åkte ju till H-fors i 3 dagar i februari. Då jag åkte vägde jag 57,2kg. Det är det minsta jag vägt. Men det höll inte länge. Då man är på resa glömmer man hela sin diet och bara äter och äter. Dessutom spenderade jag ju tid med familjen och släkt så det går lixom inte att matvägra då de trycker i en mat hela tiden.
Nåja jag kom hem och 2 dagar senare åkte jag till afrika i 2 veckor. Och det var verkligen en "mjödningsresa". Vi åt vitt bröd och en massa snabba kolhydrater varje dag, vilket resulterar ju i att man äter och äter och blir inte mätt och får i sig en massa onödiga kalorier. När jag kom hem vägde jag säkert 64kg.
I 2 veckor hade jag vant mig vid att äta regelbundet och mycket (man blir hungrig i Afrika av en dag full av aktiviteter) Det är snart 3 veckor sedan jag kom hem men jag har inte ännu fått rytmen. Vissa dagar kan jag fasta men annars frossar jag i mig en massa mat. Dessutom har jag skrivit studentskrivningarna och övade som en galning i 2 veckor vilket resulterade i att jag inte hann ut och träna alls och stoppade i mig en massa onyttig mat medan jag läste. USCH! det gör inte saken bättre heller att gruppen jag reste till Afrika med alla hade kött på benen om man säger så. Och i Afrika tycker ju invånarna om vita europeiska unga flickor som har kött på benen så jag fick ju en hel del blickar och komplimanger och flörtande blickar då jag pratade med allihop (jag är en pratglad tjej) så det har fått mig att tro att jag är SMAL och VACKER fasst jag väger 66kg.
Men jag vet nog hur jävla fel jag har! det är så svårt... så svårt att hålla kontrollen, eller att ens få tillbaka kontrollen då jag levt 1 månad med att äta så mycket. Jag skäms så över att jag låtit mig själv förlora kontrollen och frossat i mig så mycket mat. Jag skäms så över att skriva ut det här...
Jag vet att jag måste hitta kontrollen igen, hitta tillbaks till Ana. Men det är så svårt då jag inte har någon motivation. Jag har knappt några kläder som passar på mig längre då jag blivit så jävla fet. Jag har inte "gapet" mellan benen längre, och det som stör mig messt, IBLAND GILLAR JAG MINA FETA BEN! USCH! jag förstår inte mig själv...
om 6 dagar får vi en utbytesstudent hit. En kille. Jag måsste ju fanimej gå ner i vikt till åtminstone 63kg. Kan ju inte se ut som en jävla ko när han kommer... usch! Jag MÅSTE få tillbaka kontrollen. Jag ska försöka uppdatera bloggen varje dag och kanske lyckas jag hålla kontrollen genom att blogga.
Igår lyckades jag med att äta endast ett äpple och ca 10 nötter. Drack en massa. Gick dessutom 4,5km stavgång och dansade 45 min zumba, så den dagen var ju helt ok.
Men idag blev det med en gång sämre... jag åt en mandarin till lunch och då jag kom hem kunde jag inte hålla mig och gjorde chokladbollsmet och åt det. ca 500kcal det då... Sedan kom bästisens lillebror till oss och sålde Chokladbollar (de samlar in pengar till nåt) så var ju tvungen att köpa för att stötta honom. Jag åt ca 7st. så dagens kaloriintag ligger vel på 1500 unjifär... Jag förstår inte hur jag kan tillåta mig det.... Jag gick på 7km stavgång så hoppas jag inte går upp i vikt av mitt misslyckande...
Mitt mål till sommaren är under 56kg. Jag vill kunna skaffa navelpiercing till sommaren. och man måsste ha en PLATT mage för att kunna ha sådant englit mig...
Tro mig, jag som har erfarenhet, förlora ALDRIG ALDRIG kontrollen. För om du förlorar den är det nästan en omöjlighet att få tillbaka den. Hjälp mig snälla Ana. Jag vill bli smal som dej <3
Ta hand om er systrar! :)
