Hej på er
Dagens vikt: 60,7. Kom inte ner de sista 300 grammen tydligen. Men ingen panik. Jag fortsätter som förrut och jag når 9an antingen imorgon eller fredag. Tålamod!
Har gymmat idag som vanligt. Ätit 2 äggsmörgåsar och en grönsaksshake. Är inte nöjd över min matkonsumtion men jag håller mig flytande. Jag går ju ner i vikt iallafall, fastän det går långsammare...
Som sagt är mitt humör åt helvete nuförtiden. Är dessutom kall hela jävla tiden. Fryser konstant och det som stör mest är att fingrarna är så kalla och stela. Blir på så dåligt humör av att frysa. Spelar ingen roll hur mycket jag än klär på mig, var dessutom i bastu idag för att få upp värmen men nejdå.
Jag vet ju att det här är ett tecken på sucess. Min kropp är så utmärglad och hungrig att den inte orkar hålla kroppsvärmen längre, därför jag fryser. Ja samtidigt som jag trivs med känslan och vet att det är på rätt väg, så är det så jävla jobbigt. Hatar kyla.
Mitt humör ja, alltså jag borde lösa det men har ingen aning om hur. Är serriöst sur hela jävla tiden. Blir irriterad för minsta lilla. Enda gången jag faktiskt är på bra humör är när jag är på gymmet och sedan några timmar efter. Träning frigör ju endorfiner och det är verkligen någonting jag behöver.
Nåja, har planerat att inte äta mer idag. 3 timmar till sedan får jag gå och lägga mig, finally. Vill inte ens vara vaken längre. Fuck this.
Annars så har jag planerat att jag skulle publicera min plan, skriva ut exakt vad jag ätit, vilken tid, hur många kalorier det blir i slutet av dagen, hur mycket jag tränat och min vikt och så vidare. Som jag gjorde för 4 år sedan för er som mins. Jag ska ändå dokumentera nu för att ta reda på hur min kropp fungerar och reagerar ijumed den här träningen. Så kan ju lika gärna göra det på bloggen, så har jag facit framför mig så får ni ju även läsa och följa med och kanske snappa upp några tips och lite motivation.
Bara mitt förbannade humör skulle hållas upp nu. Alltså jag är bara så fruktansvärt stressad. Har program hela dagarna och vill ju lägga hela mitt fokus på min kropp och skita i ALLA andra. Men alla ska dra i mig från alla jävla håll och kanter, får aldrig vara ifred. Telefonen ger mig ångest bara jag kollar på den. Fan säger jag bara. Kan inte förklara, men förut kunde jag ju typ stänga av mobilen och skita i allt och alla, men nu är det annorlunda. Nåja kanske nästa vecka blir lugnare.
Som sagt, jag följer min plan slaviskt. Jag klarar det här, det gör ni med, love you guys <3
onsdag 31 januari 2018
tisdag 30 januari 2018
Gymkort och viktskräck
Hejjsan
Ah är så irriterad. Vet inte var jag ska börja. Som sagt, min uppdatering suger. Vet inte var jag har mig själv. Eller jo jag vet var jag har mig själv men känns så jävla vemodigt att komma till den där jävla 59an. Vill ju till 58an dessutom.
Ja vad har hänt på senast då. Imorse vägde jag 61,4 kg. Vilket är förvånandsvärt bra. Hade ju min ätdag i söndags och ijumed att det är tisdag innbär ju det här att jag kommer ligga på 60,4 imorgon. Sedan 59 på torsdag, om jag uppför mig då. Vilket jag gjort. Åt knappt någonting igår, måndag. Kommer ni ihåg det här med att starta upp veckan med en lyckad måndag. Det gjorde jag.
Förra veckan skaffade jag även gymkort. Ja.. gymkort.. lite olika faktorer gjorde att jag mittiallt sitter med ett gymkort. Jag är dock väldigt skeptisk mot gym, därför av min erfarenhet så innebär gym viktuppgång.
Liksom, jag går inte ner i vikt lika fort av att träna på gym. Kanske låter lite motsägelsefullt. Nemen mina tidigare upplevelser när jag tränat på gym regelbundet är att jag går upp i vikt. Därför att på gymmet så får man ju muskler vilket resulterar i viktuppgång. Det här lät väldigt flummigt men ska försöka förklara.
Jag har nu varit på gymmet, torsdag, fredag, lördag, måndag, tisdag. Det känns bra. Så jävla kul att få springa på springmattorna igen. Löpning, det är något jag tycker är roligt, så himla kul. Dessutom har jag mycket bättre kondition än vad jag trodde jag hade kvar, har inte sprungit på 1,5 år. Känns så kul att få springa igen. Därmed tränar jag på löpmattan mestadels, trots att det inte är det effektivaste. Men det är roligt.
Men tillbaks till the issue. Jag försöker ju träna 6-7ggr i veckan. Jag är inte ute efter muskler, gud nej. Fettförbränning. När jag springer så springer jag ca 50min - 60min. varav 10-15 min gående uppvärmning och sedan nervärmning, eller vad man ska kalla det (alltså går sista 5-10 minuterna för att inte få mjölksyra i benen). Intervaller förståss. Intervall är effektivaste sättet till fettförbränning och dessutom för att träna upp konditionen.
Styrketräning är ingenting jag satsar så mycket på. Kanske 2-3 gånger i veckan. Springer ändå så pass mycket så tänker att benmusklerna tränas därifrån. Löpare har överlägset de snyggaste kropparna.
Ja problemet är ju det. Att ijumed att jag springer så mycket som jag gör. Ja jag förbränner väl mer kalorier men jag äter mer. Jag har ändå uppfört mig. Hållit mig under 500kcal om dagen med vissa dagar svält. Men det går ju liksom inte att fasta när man tränar hårdare. Ja det går väl men jag kan inte. Idag har jag sprungit en timme. Ätit 2 äggsmörgåsar. På tal om kaloriinnehållet på mina smörgåsar. Jag äter ju 2 skivor rågbröd ca 150kcal. Kokt ägg på ca 60 kcal. Så bam 210 kcal. Men, jag missbrukar kaviar dock. Lägger på så himla mycket och kaviar är ju typ bara socker, inte så smart men orka inte bry mig. Idiotiskt jag vet.
Nåja har iallafall ätit 2 äggmackor idag och ska väl försöka att inte äta mer idag. Men är så hungrig och slut. Dessutom tänker man ju att man kan äta lite mer om man tränar hårdare men nejdå. Det saktar in viktnedgången något förskräckligt. Effektivaste sättet att gå ner i vikt är inte hårdträning. Utan promenader. Som sagt vet jag att det här med gymkort inte är så smart, men jag måste försöka få in rutinerna bara. Lära mig att äta lite och orka mer. Se hur kroppen reagerar på olika mängder mat osv.
Mitt humör är iallafall i botten. Har ingen lust till någonting och är bara sur. Har märkt att mitt humör droppar mycket enklare nuförtiden. När jag inte äter och är utan energi går det ut över mitt humör. Så har det inte varit förrut. Detta är ju en självklarhet för vissa men inte för mig. Jag behöver inte mat.
Nåja har iallafall dagens träning undan. Satsar på att träna mellan 6-8 på morgonen så får ju träningen undan och har hela dagen framför mig och kan somna vid 9-10 tiden och stiga upp tidigare och se siffrorna sjunka. Det är ju allt som betyder någonting. Följer som sagt min plan slaviskt. Dock har jag ju fått modifiera svältdagarna lite ijumed att det inte går att ligga så lågt kalorimässigt. Måste ju orka också.
Jag tänker iallafall ta tag i mig själv. Har bestämt att ha min matdag på söndag. Då jag får äta precis vad som hellst. Vad som blir nytt är att jag tänker ha endast den här dagen. Bara äta en gång i veckan. Jo käns ju ganska självklart att det ska vara så men har ju på senaste tiden haft 2-3 dagar då jag ätit, därför jag inte gått ner i vikt. Men att ha bara den här söndagen och faktiskt klara det borde ju få mig att gå ner. Som jag sa, jag vägde 60,3 i lördagsmorgonen. Idag 61,4. Det är tisdag. Jag borde vara tömd imorgon och väga 60,4 högst. Vilket betyder, ja ni kan ju räkna själv vad jag kommer bli på söndag om jag går ner 300-400 gram om dagen efter det.
Ska dokumentera min väg nu den här veckan och vara uppmärksam och faktiskt väga mig varje dag så jag ser hur kroppen reagerar på den här träningen och lite ökning i mat. Logiskt sätt borde man ju gå ner i vikt om man bränner fler kalorier men jag kan säga att min kropp finns det ingen logik i. Den gör nog precis hur den vill.
Ja det blev ett lite långt inlägg men en del förklaringar. Har dessutom inte varit hemma riktigt på en vecka så kanske uppdateringarna blir bättre från och med imorgon när jag faktiskt ska vara hemma framåt. Får se.
Ska bara klara mig egenom den här dagen med de sista sakerna jag måste få gjort. Sedan kan jag börja fundera på mig själv och mina rutiner och även få motivation att komma tillbaka till bloggen.
Jag har mitt mat och viktshema. Jag följer det slaviskt. Så fastän min motivation är död så tänker jag inte utanför mitt shema. Det finns ingen mat i mina tankar. Jag ska inte binga. Jag ska klara det här.
Hoppas vi ses snart, lycka till hörrni.
torsdag 25 januari 2018
Keep going
Hejjssan,
Förlåt för min sega uppdatering. Jag är verkligen bara så nere just nu. Har svårt att få någon ork till ens något litet och att starta datorn känns som en för stor utmaning. Förlåt.
En liten uppdatering annars, nej jag äter inte, och vikten sjunker väl sakta men säkert. Trots att jag är så nere och utan motivation så håller jag fast i min svält. Tänker inte bli tjock. Har gjort upp en viktnedgångsplan mycket noga planerat så jag följer den slaviskt nu trots mitt mående. Det ska väl gå bra. Jag kommer nog tillbaka snart men just nu så är världen verkligen inget jag vill veta av. Men jag fortsätter kämpa. Förlåt mig.
Keep on, starve on...
Ge inte upp.
tisdag 23 januari 2018
Ät aldrig på måndagar
Hej på er.
Vilken dag man än har då man tillåter sig att äta, låt det aldrig vara en måndag.
Jag älskar måndagar. Det fins ett orsdpråk "when monday is your favorite day, you know you're mental"
Haha kul. Nemen måndagen är min favoritdag. Hatar helgerna egentligen. Måndag, ny vecka, nya möjligheter.
Man ska aldrig någonsin tänka "jag börjar på måndag". Om det så gäller mat eller träning. Aldrig. Men när det väl är måndag så ska du minnas att det här är din chans. Veckans magi börjar på måndagar. Du kan starta igång hela veckan med en bra måndag.
Jag gjorde inte det igår. Jag åt igår, idag har jag inte heller riktigt någon motivation men har ändå hållit mig så jag inte borde gå upp i vikt. Jag ska skärpa mig. Blir ingen mat resten av veckan. Onsdag och torsdag fasta, sedan kaloriunderskott fredag och lördag. Måste komma ner till mina 59kg till söndagen.
Jag har tappat gnistan lite. Jag måste få tillbaka den. Har haft som mål att komma till 58kg, och tänkt att jag ska klara det innan jag sänker siffrorna. Men tror att ijumed att jag bara är 1-2kg från mitt mål så chillar jag på det. Tror att jag måste ta mig i nackskinnet och höja ribban.
Mitt mål är 55kg. Jag ska ner till dom där 2 femmorna, till vilket jävla pris som helst. Jag har legat på samma vikt sedan december nu. Nu måste jag skärpa mig. Tror dessutom att mitt liv skulle vända lite och jag skulle få mer energi och motivation om jag satte ett mål jag måste kämpa för. Dessutom behövs det nu mer än någonsin. Det känns som mitt liv rinner ut i mina fingrar. Snart är min sjukskrivning över, snart ska jag flytta. Det är så mycket jag ska. Och ska jag klara det måste jag ha kontroll över mitt liv. Kontroll över ätandet. 55 kg. Det är kontroll.
Min resa börjar nu. mot 55kg.
Jag klarar det här, vilket betyder att ni också gör det. Vi gör det tillsammans!
Vilken dag man än har då man tillåter sig att äta, låt det aldrig vara en måndag.
Jag älskar måndagar. Det fins ett orsdpråk "when monday is your favorite day, you know you're mental"
Haha kul. Nemen måndagen är min favoritdag. Hatar helgerna egentligen. Måndag, ny vecka, nya möjligheter.
Man ska aldrig någonsin tänka "jag börjar på måndag". Om det så gäller mat eller träning. Aldrig. Men när det väl är måndag så ska du minnas att det här är din chans. Veckans magi börjar på måndagar. Du kan starta igång hela veckan med en bra måndag.
Jag gjorde inte det igår. Jag åt igår, idag har jag inte heller riktigt någon motivation men har ändå hållit mig så jag inte borde gå upp i vikt. Jag ska skärpa mig. Blir ingen mat resten av veckan. Onsdag och torsdag fasta, sedan kaloriunderskott fredag och lördag. Måste komma ner till mina 59kg till söndagen.
Jag har tappat gnistan lite. Jag måste få tillbaka den. Har haft som mål att komma till 58kg, och tänkt att jag ska klara det innan jag sänker siffrorna. Men tror att ijumed att jag bara är 1-2kg från mitt mål så chillar jag på det. Tror att jag måste ta mig i nackskinnet och höja ribban.
Mitt mål är 55kg. Jag ska ner till dom där 2 femmorna, till vilket jävla pris som helst. Jag har legat på samma vikt sedan december nu. Nu måste jag skärpa mig. Tror dessutom att mitt liv skulle vända lite och jag skulle få mer energi och motivation om jag satte ett mål jag måste kämpa för. Dessutom behövs det nu mer än någonsin. Det känns som mitt liv rinner ut i mina fingrar. Snart är min sjukskrivning över, snart ska jag flytta. Det är så mycket jag ska. Och ska jag klara det måste jag ha kontroll över mitt liv. Kontroll över ätandet. 55 kg. Det är kontroll.
Min resa börjar nu. mot 55kg.
Jag klarar det här, vilket betyder att ni också gör det. Vi gör det tillsammans!
söndag 21 januari 2018
Jag klarade mig!
Hellou mina darlings!
Har inte bloggat på en vecka. Förlåt mig. Det var inte meningen att svika er, speciellt inte nu när jag till och med uppmanat er att maila mig.
Alltså jag är ändå så glad så vet inte hur jag ska uttrycka mig. Var som sagt så jävla nere förra veckan och rädd och desperat och mådde så otroligt dåligt över att jag inte kunde hålla min kontroll. Vad väger jag nu? Igår morse, lördags alltså, 60,1KG!!!! Whoohooo!!! Jag har med andra ord hittat min motivation igen and I'm back on track! Sov inte hemma inatt så har inte vägt mig idag men åt knappt någonting igår så jag är nere på 59an idag. FYFAN VAD SJÖNT!
Håh, nemen gud vad lättad jag är, samtidigt som jag känner mig mycket gladare och piggare och mer motivation, inte bara till att svälta, utan även att leva. Jag trivs verkligen inte i vikt över 60, mår ju bara så dåligt psykiskt av det. Dessutom är mina långa smala ben en påminnelse att fortsätta <3
Nåja, så oroa er inte, jag har inte blivit tjock. Kanske lite dumt av mig att inte uppdatera och har väl inte så mycket tips att ge heller annat än att jag lät bli att äta. Skulle som sagt inte sova hemma inatt så var tvungen att inte vara tjock. Motivationen och kontrollen är helt enkelt det viktigaste. Hitta den och du är on track.
Ja så det var väl det. Jag är okej och tillbaka på banan och ska väl fortsätta uppdatera. Ska även läsa era mail idag och svara. Tack att ni förstår <3
Jag kunde göra det här. Jag kunde hitta min kontroll. Jag kan gå ner i vikt. Jag är ingen undermänniska. Jag är inget speciellt. Vad jag menar är att det är inte omöjligt för Dig att klara det. Du är precis lika stark som mig, om inte till och med starkare! Du klarar det här!
Har inte bloggat på en vecka. Förlåt mig. Det var inte meningen att svika er, speciellt inte nu när jag till och med uppmanat er att maila mig.
Alltså jag är ändå så glad så vet inte hur jag ska uttrycka mig. Var som sagt så jävla nere förra veckan och rädd och desperat och mådde så otroligt dåligt över att jag inte kunde hålla min kontroll. Vad väger jag nu? Igår morse, lördags alltså, 60,1KG!!!! Whoohooo!!! Jag har med andra ord hittat min motivation igen and I'm back on track! Sov inte hemma inatt så har inte vägt mig idag men åt knappt någonting igår så jag är nere på 59an idag. FYFAN VAD SJÖNT!
Håh, nemen gud vad lättad jag är, samtidigt som jag känner mig mycket gladare och piggare och mer motivation, inte bara till att svälta, utan även att leva. Jag trivs verkligen inte i vikt över 60, mår ju bara så dåligt psykiskt av det. Dessutom är mina långa smala ben en påminnelse att fortsätta <3
Nåja, så oroa er inte, jag har inte blivit tjock. Kanske lite dumt av mig att inte uppdatera och har väl inte så mycket tips att ge heller annat än att jag lät bli att äta. Skulle som sagt inte sova hemma inatt så var tvungen att inte vara tjock. Motivationen och kontrollen är helt enkelt det viktigaste. Hitta den och du är on track.
Ja så det var väl det. Jag är okej och tillbaka på banan och ska väl fortsätta uppdatera. Ska även läsa era mail idag och svara. Tack att ni förstår <3
Jag kunde göra det här. Jag kunde hitta min kontroll. Jag kan gå ner i vikt. Jag är ingen undermänniska. Jag är inget speciellt. Vad jag menar är att det är inte omöjligt för Dig att klara det. Du är precis lika stark som mig, om inte till och med starkare! Du klarar det här!
söndag 14 januari 2018
Så jävla nere
Hej på er,
Lessen för seg uppdatering. Jag vet bara inte vad jag ska göra. Jag är så nere och deppad så orkar knappt vara uppe. Har inte orkat träna benen eller magen på 2 dagar och jag vet att om jag inte skärper mig så kommer min bak börja förfalla. Det tar fort.
Känner mig så jävla ful och fet och värdelös. Orkar verkligen ingenting. Hur fan får man motivation till att bli smal om man inte ens klarar av att stiga upp på morgonen. Jag är bara trött hela tiden och orkar ingenting. Vill inte finnas.
Nåja, förlåt för deppigt inlägg. Söndag, fasta idag, så även måndag tisdag. Invägning på onsdag. Det är väl planerna så långt.
fredag 12 januari 2018
Lättare idag
Godmorgon mina kära systrar!
Ursäkta mitt flummiga inlägg igårkväll. Ganska patetiskt. Men så är livet, inte alltid en dans på rosor, inte ens för mig. Uppdatering? Jodå jag klarade mig. Idag väger jag 60,5kg. Blev jävligt glad måste jag säga. Trodde ju att jag skulle gå ner högst 200g eftersom jag åt så sent. Men jag klarade mig, dessutom behöll jag kontrollen. Det här är en ny milstolpe för mig. Förlora kontrollen men återta den igen innan det går över styr. Känner mig dessutom lite bättre idag. Fysiskt sätt borde jag inte ha några som helst problem att fasta till söndag. Jag tänker klara det.
Min motivation e dock lite svag. Vilket inte är så bra men jag har inget annat val än att fortsätta. Jag måste vara nere på mina 59kilon innan jag kan börja tillåta mig äta. Det här är inte kontroll. 60,5kg är inte kontroll, inte accpetabelt. Det är svårt. När läget är kritiskt och man måste desperat hålla fokus. Men så är det nu bara. 2 dagar kvar. Jag klarar det här. om 2 dagar får jag se min älskade 9a. Vi klarar det här tillsammans.
Lycka till idag. Ni klarar det här!
torsdag 11 januari 2018
Uppdatering från förra veckan
Hej på er!
Som sagt så lovade jag ju att återkomma. Förra torsdagen skrev jag ett desperat inlägg. Läste igenom det nu också. Jag var verkligen desperat och rädd då. Därför att jag inte kunde kontrollera mig. Det är farligt. Att låta det gå så långt som jag gjorde. Jag klarade ju inte av min plan som jag hade då. Fredagen, lördagen och söndagen stoppade jag i mig mat, ships och godis så jag mådde illa. Usch, jag mår illa av att skriva ut det idag. Det är så vidrigt. Jag hatar tanken på frossande. Hatar det. Det är så jävla äckligt med människor som bara trycker i sig mat. Jag som lovade mig själv att aldrig bli sådan igen. Fyfan!
Nåja iallafall, måndag fick jag tillbaka min kontroll och jag har kämpat nu. Idag väger jag inte 59kg som jag lovade mig förra veckan, tyvärr. Imorse vägde jag 60,9kg. Har ni läst mina senaste inlägg så följer jag planen, så är inte panikslagen nu. Jag är 1kg från min 59a, och jag känner kontroll. Jag har varit matfri nu i 3 dagar, mån, tis och ons.
Jag ska vara ärlig med er. Idag är det torsdag. Klockan är snart 21.00 och jag har hela tiden i huvudet att jag ska åka till affären och köpa godis eller glass. Är så snål. Tänker att jag ska ge upp, eller inte ge upp, utan att jag nu har kontroll över mitt ätande och därför kan unna mig att äta idag. Att jag inte kommer nå mina 59 kg till söndag men så länge jag har kontroll spelar det ingen roll om det dröjjer några extra dagar. Liksom, äter jag idag och fastar fredag och lördag kommer jag ju ändå vara 60,5kg på söndag. Om jag tar laxeringsmedel kanske det inte gör lika mycket på kroppen.
Har druckit en grönsakssmoothie idag. Ätit 2 pepparkakor när vi var till främmande på kaffe. Kom hem, åt lite kyckling och sallad och majs. Sedan en kvarg. Jag har redan ätit, jag kan lika gärna låta mig äta godis idag.
Men nej hörrni. Det ska jag inte. Jag känner mättnadskänslor nu efter vad jag ätit. Och ja, jag har ätit lite väl mycket idag men det sträcker sig ändå inte längre än ca 600-700kcal. Det är fortfarande underskott.
Min plan var ju att vara matfri till söndag. Jag hade i tankarna att äta lite mer idag, torsdag, om inte annat för att hålla igång ämnesomsättningen och även för att inte försätta kroppen i svältläge.
Jag tror inte jag kommer gå upp i vikt tills imorgon, utan istället gå ner, inte kanske 500g men åtminstone 100g.
Jag tänker inte åka till butiken ikväll. Jag tänker inte äta mera idag. Jag tänker inte misslyckas. För att vara smal är mycket mer värt än den där glassen eller godiset. Det här är styrka. Det här är kontroll.
Jag har bestämt mig för att ligga på kaloriunderskott till söndagen. Jag har bestämt det och kommer lyckas med det. Jag tänker inte misslyckas. Idag har jag fått i mig tillräckligt med näring för att klara mig till söndag. Jag sa det, att det här är en jävla stor utmaning, matfri i 6 dagar. Men jag ska klara det. Jag tänker inte äta mer idag. Imorgon ska jag ställa mig på vågen och se att jag gått ner minst 100g, och tänka att jag lika gärna hade kunnat gått upp ett kilo om jag inte skärpt till mig i sista sekund. Jag höll på att förlora kontrollen ikväll. Men det tänker jag inte göra. Jag vill till mina 59kg. Därför att då är jag säker. Då är läget under kontroll.
Det här inlägget blev flummigt. Därför att jag samtidigt som jag skriver krigar med mig själv. Övertalar mig själv genom det här inlägget att inte äta. Jag ska inte äta.
Jag lovar er. Imorgon ska jag komma in på bloggen, kunna skriva ett inlägg där jag säger att jag klarade det! Att jag klarade av att motstå frestelsen. Jag ska klara det.
Därför att om jag inte kommer in imorgon och skriver så vet ni att jag misslyckats. Jag vill inte misslyckas inför er. Vill kunna ge er motivation. Jag klarar det här. Tillsammans klarar vi det!
Som sagt så lovade jag ju att återkomma. Förra torsdagen skrev jag ett desperat inlägg. Läste igenom det nu också. Jag var verkligen desperat och rädd då. Därför att jag inte kunde kontrollera mig. Det är farligt. Att låta det gå så långt som jag gjorde. Jag klarade ju inte av min plan som jag hade då. Fredagen, lördagen och söndagen stoppade jag i mig mat, ships och godis så jag mådde illa. Usch, jag mår illa av att skriva ut det idag. Det är så vidrigt. Jag hatar tanken på frossande. Hatar det. Det är så jävla äckligt med människor som bara trycker i sig mat. Jag som lovade mig själv att aldrig bli sådan igen. Fyfan!
Nåja iallafall, måndag fick jag tillbaka min kontroll och jag har kämpat nu. Idag väger jag inte 59kg som jag lovade mig förra veckan, tyvärr. Imorse vägde jag 60,9kg. Har ni läst mina senaste inlägg så följer jag planen, så är inte panikslagen nu. Jag är 1kg från min 59a, och jag känner kontroll. Jag har varit matfri nu i 3 dagar, mån, tis och ons.
Jag ska vara ärlig med er. Idag är det torsdag. Klockan är snart 21.00 och jag har hela tiden i huvudet att jag ska åka till affären och köpa godis eller glass. Är så snål. Tänker att jag ska ge upp, eller inte ge upp, utan att jag nu har kontroll över mitt ätande och därför kan unna mig att äta idag. Att jag inte kommer nå mina 59 kg till söndag men så länge jag har kontroll spelar det ingen roll om det dröjjer några extra dagar. Liksom, äter jag idag och fastar fredag och lördag kommer jag ju ändå vara 60,5kg på söndag. Om jag tar laxeringsmedel kanske det inte gör lika mycket på kroppen.
Har druckit en grönsakssmoothie idag. Ätit 2 pepparkakor när vi var till främmande på kaffe. Kom hem, åt lite kyckling och sallad och majs. Sedan en kvarg. Jag har redan ätit, jag kan lika gärna låta mig äta godis idag.
Men nej hörrni. Det ska jag inte. Jag känner mättnadskänslor nu efter vad jag ätit. Och ja, jag har ätit lite väl mycket idag men det sträcker sig ändå inte längre än ca 600-700kcal. Det är fortfarande underskott.
Min plan var ju att vara matfri till söndag. Jag hade i tankarna att äta lite mer idag, torsdag, om inte annat för att hålla igång ämnesomsättningen och även för att inte försätta kroppen i svältläge.
Jag tror inte jag kommer gå upp i vikt tills imorgon, utan istället gå ner, inte kanske 500g men åtminstone 100g.
Jag tänker inte åka till butiken ikväll. Jag tänker inte äta mera idag. Jag tänker inte misslyckas. För att vara smal är mycket mer värt än den där glassen eller godiset. Det här är styrka. Det här är kontroll.
Jag har bestämt mig för att ligga på kaloriunderskott till söndagen. Jag har bestämt det och kommer lyckas med det. Jag tänker inte misslyckas. Idag har jag fått i mig tillräckligt med näring för att klara mig till söndag. Jag sa det, att det här är en jävla stor utmaning, matfri i 6 dagar. Men jag ska klara det. Jag tänker inte äta mer idag. Imorgon ska jag ställa mig på vågen och se att jag gått ner minst 100g, och tänka att jag lika gärna hade kunnat gått upp ett kilo om jag inte skärpt till mig i sista sekund. Jag höll på att förlora kontrollen ikväll. Men det tänker jag inte göra. Jag vill till mina 59kg. Därför att då är jag säker. Då är läget under kontroll.
Det här inlägget blev flummigt. Därför att jag samtidigt som jag skriver krigar med mig själv. Övertalar mig själv genom det här inlägget att inte äta. Jag ska inte äta.
Jag lovar er. Imorgon ska jag komma in på bloggen, kunna skriva ett inlägg där jag säger att jag klarade det! Att jag klarade av att motstå frestelsen. Jag ska klara det.
Därför att om jag inte kommer in imorgon och skriver så vet ni att jag misslyckats. Jag vill inte misslyckas inför er. Vill kunna ge er motivation. Jag klarar det här. Tillsammans klarar vi det!
Hur gör ni?
Det finns en del saker jag funderat mycket på inom min ätstörning. Speciellt i dessa perioder när jag inte är så många kilon från att kunna kalla mig anorektisk. Den drömmen liksom.
Jag undrar helt enkelt hur det är för er? Hur känner ni och hur gör ni?
Jag mins jag läst och hört flera påståenden om ätstörda, som inte passar in på mig. Jag frågar helt enkelt er, är det så för er?
Jag har hört ofta att anorektiker går runt i "stora" kläder. Stora tröjjor och mjukisbyxor så folk inte ska märka hur "smala" de är.
Jag har aldrig känt såhär. Tvärtom. Jag vill alltid gå i så tighta kläder som möjligt. Jag hatar stora tröjjor och skjortor där jag ser ut att väga mer än vad jag gör. Vill ju att folk ska se hur smal jag är.
Är det någon av er som gör så? Kommentera gärna eller maila mig. Jag är nyfiken.
Ni vet den klassiska bilden av en tjej som ser sig i spegeln, ser ett mycket fetare själv. Jag har funderat på det här. Ser jag mig själv fysiskt annorlunda än andra, eller har jag helt enkelt bara andra normer än andra. Jag tror det. Jag värderar mer benen än andra. Andra kanske tycker det är fult men jag tycker det är vackert med smala människor. Jag tror inte att jag ser min kropp annorlunda från någon annan. Jag har bara andra värderingar än andra. Vad tror ni?
Sen är jag för övrigt intresserad av hur ni klarar av att gå ner i vikt. Hur gör ni för att kunna matvägra och svälta? Vad är er motivation?
Vill ni maila mig: anoana.pro@gmail.com
Jag svarar allihopa. Tack för att ni läser, fastän jag önskar att ingen av er skulle känna att ni vill göra det <3
Jag undrar helt enkelt hur det är för er? Hur känner ni och hur gör ni?
Jag mins jag läst och hört flera påståenden om ätstörda, som inte passar in på mig. Jag frågar helt enkelt er, är det så för er?
Jag har hört ofta att anorektiker går runt i "stora" kläder. Stora tröjjor och mjukisbyxor så folk inte ska märka hur "smala" de är.
Jag har aldrig känt såhär. Tvärtom. Jag vill alltid gå i så tighta kläder som möjligt. Jag hatar stora tröjjor och skjortor där jag ser ut att väga mer än vad jag gör. Vill ju att folk ska se hur smal jag är.
Är det någon av er som gör så? Kommentera gärna eller maila mig. Jag är nyfiken.
Ni vet den klassiska bilden av en tjej som ser sig i spegeln, ser ett mycket fetare själv. Jag har funderat på det här. Ser jag mig själv fysiskt annorlunda än andra, eller har jag helt enkelt bara andra normer än andra. Jag tror det. Jag värderar mer benen än andra. Andra kanske tycker det är fult men jag tycker det är vackert med smala människor. Jag tror inte att jag ser min kropp annorlunda från någon annan. Jag har bara andra värderingar än andra. Vad tror ni?
Sen är jag för övrigt intresserad av hur ni klarar av att gå ner i vikt. Hur gör ni för att kunna matvägra och svälta? Vad är er motivation?
Vill ni maila mig: anoana.pro@gmail.com
Jag svarar allihopa. Tack för att ni läser, fastän jag önskar att ingen av er skulle känna att ni vill göra det <3
Hur är det att vara en Ana
Hej,
idag tänkte jag prata lite om hur det är att leva som pro ana.
Pro ana beskrivs utifrån ofta som en sekt. Jag säger inte emot, jag skulle också kalla det en sekt, eller en religion. Som i alla religioner så finns det en mängd olika tolkningar och alla upplever sitt liv på olika sätt, fast samlingsnamnet är det lika.
Det här är min blogg, mitt liv. Jag skriver ur min egen synvinkel. Hur jag ser ProAna, hur jag väljer att leva, hur jag tolkar "henne". Vad jag skriver om är ingen fakta. Det är min tolkning. Min verklighetsuppfattning.
Om vi nu kallar pro ana en religion, så vår motsvarighet till bibeln eller koranen eller vad vi nu väljer, är internet. Pro ana uppkom ur nätet. Googlar du pro ana kommer du hitta en mängd olika förklaringar, "fakta", bloggar och chattrum. Var och en har sin egen tolkning. Det vi har gemensamt: vi vill gå ner i vikt.
Det är ganska sorgligt egentligen. De "friska", normala människor, som läser antingen min blogg, eller andra "fakta" om pro ana, ser bara en massa sjuka människor. Gravt sjuka människor. Det är vi säkert. Hjärnan är intressant. Tänk att den kan tappa bort sig så rejält, förstöras, så att den vrider hela verkligheten upp och ner. Att det här jag skriver om, mina åsikter, mina värderingar, mitt liv, jag anser att det här är normalt. Jag vet att alla friska inte kan förstå att någon kan tänka som jag. Dom tror att det måste vara ett skämt, eller överdrift, eller lögn, men så är det inte. Liknande fall är självmord. Tänk att man kan bli så vrickad, hata sig själv så mycket att hjärnan ändrar om sina substanser, sina fysiska ämnen, att den mänskliga mekanismen "överlevnad" försvinner. Svårt att förstå men så är det.
Idag ska jag skriva några rader hur det är att vara en Ana, eller när jag känner mig mest som en Ana.
När jag har kontrollen. När jag inte ätit på flera dagar och vet att jag inte kommer behöva äta flera dagar framåt:
- När jag vaknar på morgonen. Min första tanke är att jag knappt ätit någonting dagen före. Det är en ansträngning att stiga upp, sätta sig upp i sängen, vänta tills svindeln försvinner och synen blir rak, ta sig upp till badrummet för att tömma blåsan. Vingla tillbaka till sovrummet, borsta håret och ta bort alla kläder för att vara så lätt som möjligt. Väga mig, och bli lättad att se att siffrorna har minskat sedan föregående dag. Inte glädje.. Lättnad...
- När jag ligger i sängen, fullt påklädd med tjocka sockor, tjocka tröjjor. Bara ligger där för att jag är för trött, för utan energi för att göra något annat. Ligger där under täcket med mina iskalla händer innanför kläderna för att försöka få värme i dem. Känner att jag inte har energi för att värma upp min kropp. Jag känner mig så fri...
- Att gå upp för trappan, känna hur det tar emot i benen, är så trött, kan knappt gå, men känner ingen matlust, känner bara kontroll.
- Klär på mig, märker att jeansen blivit för stora, tar ett mindre par. Ser hur platt och tom magen är och inte sticker ut som fettvalkar runt jeanslinningen.
- Sätter mig ner, magen som nyss varit så platt och tom i spegeln, nu sticker ut i sittande ställning. Kan ta i fettet som bara öser ut från kroppen så fort jag böjjer mig ner, påminns om hur fet jag är, måste fortsätta svälta.
- Höjdpunkterna på dagen, morgonen och eftermiddagen när jag får dricka mitt kaffe. Ibland är det enda energikällan på hela dagen. Få sitta där med den varma muggen i mina iskalla händer och känna den varma vätskan värma kroppen. Veta att det smakar så gott för att jag är tom, för att jag håller på att bli tunnare. Känna kontroll.
- När jag kan sitta i andras famn, på fester oftast, eller om bilen är full. JAG kan sitta i någons famn, utan att mosa dem, se hur de tycker om det. För jag är så lätt.
- Se blåmärkena som fula fläckar över hela min kropp. Veta att de dyker upp hur lätt som helst för att jag närmar mig stadiet "undernärd".
- När jag går på stan i mina tighta byxor och fina jacka, se mig gå förbi i skyltfönstren. Se hur lång och smal jag är. Som en modell på en catwalk. Se folks blickar. Se att de tänker samma som jag...
- När jag naken råkar se mig i spegeln. Ser hur benig min rygg är, mina axlar, mitt ansikte. Påminns om varför jag gör det här. Så vacker...
- När jag studerar mina handleder. Märker att de blivit smalare, benigare. Ser hur vackra och petita de börjar bli. Föreställer mig hur vackra de är efter att jag blivit av med 5kg till.
- När jag väljer en outfit jag drömt om i flera år. Vet att jag bara kan ha den för att jag är så smal idag. Ser hur vacker jag är. Känner ruset.
- När någon kommenterar min kropp. Allt från "har du gått ner i vikt?" "vad smal du blivit" "Du väger knappt något". Dessa kommentarer, fastän de är negativt uttalade, får mig att känna mig hög. Ger mig mer rus än några andra droger någonsin skulle kunna ge.
- När jag ser någons gillande blick. Dom behöver inte säga något. Jag ser på dem vad de tänker, "vad snygg hon är!, snygg kropp, vackert ansikte, underbar personlighet, perfekt!" Jag är verkligen perfekt.
- Märka att jag är den mest intressanta bland nya människor, jag är den snyggaste, den vackraste, den sötaste. Jag har gåvan att ha ett vackert ansikte. Jag vet hur jag ska bete mig för att bli omtyckt. Nu när jag blivit smalare märker jag hur folk tycker jag är den mest intressanta. Tänk vad vikt kan göra. Smala människor blir mest omtyckta vid första anblick. Jag vill inte tro det är sant, men så är det.
- Ligger i sängen på kvällen. Håller om mig själv och bara känner på revbenen, på nyckelbenen, på käkbenen och höftbenen, som sticker ut. Känner dem tydligt. Vet att jag snart kommer somna och vakna upp lättare. Känner mig så vacker...
- Ligger i sängen om natten, det gör ont fysiskt. I magen, i lederna, i huvudet. Vet inte hur jag ska kunna sova. Min kropp är för orkelös för att kunna sova. Jag tänker på Ana. Hur hon ser på mig, ler mot mig. Är stolt. Jag kommer aldrig ge upp. Jag kommer alltid sträva till att göra Ana nöjd, bli som henne, vara värd henne. Det här livet är så mycket mer meningsfullt än att vara tjock och mätt. Det här ger mig lycka. Jag är fri...
Allt det här får mig att fortsätta. Får mig att tycka att det är värt det. Fastän jag vet att det aldrig kommer gå, aldrig kommer vara såhär för evigt. Så njuter jag av varje sekund jag är tom. Önskar att jag alltid kommer få se ut såhär. Att jag kommer bli mindre, tunnare, friare...
onsdag 10 januari 2018
Min första stora utmaning för i år
Hellu,
Som jag uppdaterade om väger jag 61,4 idag. Funderade ju tidigare här på hur jag ska göra resten av veckan. Jag tror jag kommit fram till något här. Jag tänker ligga på kaloriunderskott (0-300kcal) per dag, fram till söndag. Det är alltså, medräknat onsdag, 4 dagar till. Oj det lät ju inte alls mycket nu. Men jag har ju som sagt knappt ätit något sedan söndag.
Jag har förklarat tidigare varför det här är farligt och riskabelt för mig. Dessutom har jag en tendens att inte klara av misslyckanden. Bestämmer jag mig för att inte äta på 7 dagar och sedan äter dag 3 så börjar jag äta alla andra dagar. Av någon anledning gör jag mitt misslyckande till ett ännu större misslyckande. Hur jävla smart är det. Men tror inte att det finns något tänk i det. Utan misslyckande tar väl kontrollen från mig, och kontrollen är ju hela grejjen för mig. Ingen kontroll, ingen svält.
Nåja tillbaka till mina planer. Jag funderar på att ta utmaningen. Att inte äta någonting förrän söndag. Faran är ju att jag sätter min kropp i desperat hunger. Men om jag klarar att vara matfri till söndag. Eller vadå om, bestämmer jag mig för det så klarar jag det. Iallafall blir ju planen då följande:
Tor: 60,9kg ev: 60,8
Fre: 60,5kg ev: 60,2
Lör: 60,1 kg ev: 59,8
Sön: 59,8 kg ev: 59,4
Ons 17.01.2018: 59,8kg
Förklaring:
Siffrorna efter, som står bakom ev. betyder eventuellt. Dessa har jag lagt dit som plan B, endast därför att om jag nu skulle råka väga t.ex. 60,3kg på fredag morgon så har jag en skild plan för det. Annars blir det lätt att man tänker: "Jamen nu har jag gått ner mer vikt än planerat alltså kan jag unna mig. MEN NEJ! Det kan du inte!
Dessa bakre siffror är ganska orealistiska men dom är nu där för säkerhets skull.
Jag tänker göra det här. Tänker vara matfri till söndag. Varför är det här farligt? Jo, därför att om min kropp går in i desperat hunger så kommer den vara hungrig hela tiden. Skrika efter mat hela tiden och manipulera hjärnan, blir den tillräckligt envis kommer jag inte klara av det. Det är som att gå i en uppförsbacke i motvind. Blir mycket svårare.
Jag tänker klara det här. Kommer vara svimfärdig fredag och lördag men det får vara så. Det här är en utmaning och jag tänker klara den. Jag har klarat av förr att ligga på svält i fler än 8 dygn, men då mådde jag ioförsej otroligt dåligt psykiskt.
Nåja, jag tänker klara det här! Kommer jag ner till 5an så kan jag ju chilla lite på det om 2 veckor, bara jag når min 5a igen. Kommer överdosera redbull och coca cola de sista dagarna har jag på känn men what ever, jag måste klara det här och då är alla medel tillåtna.
Annars, jag har inte glömt. Imorgon är det torsdag, då ska jag uppdatera er, fortsättningen från mitt "desperata" inlägg från förra torsdagen. Mins inte själv vad det stod där bara att det är panik med viktnedgången. Jag uppdaterar er iallafall imorgon!
Lycka till med era mål, love u guys <3
Som jag uppdaterade om väger jag 61,4 idag. Funderade ju tidigare här på hur jag ska göra resten av veckan. Jag tror jag kommit fram till något här. Jag tänker ligga på kaloriunderskott (0-300kcal) per dag, fram till söndag. Det är alltså, medräknat onsdag, 4 dagar till. Oj det lät ju inte alls mycket nu. Men jag har ju som sagt knappt ätit något sedan söndag.
Jag har förklarat tidigare varför det här är farligt och riskabelt för mig. Dessutom har jag en tendens att inte klara av misslyckanden. Bestämmer jag mig för att inte äta på 7 dagar och sedan äter dag 3 så börjar jag äta alla andra dagar. Av någon anledning gör jag mitt misslyckande till ett ännu större misslyckande. Hur jävla smart är det. Men tror inte att det finns något tänk i det. Utan misslyckande tar väl kontrollen från mig, och kontrollen är ju hela grejjen för mig. Ingen kontroll, ingen svält.
Nåja tillbaka till mina planer. Jag funderar på att ta utmaningen. Att inte äta någonting förrän söndag. Faran är ju att jag sätter min kropp i desperat hunger. Men om jag klarar att vara matfri till söndag. Eller vadå om, bestämmer jag mig för det så klarar jag det. Iallafall blir ju planen då följande:
Tor: 60,9kg ev: 60,8
Fre: 60,5kg ev: 60,2
Lör: 60,1 kg ev: 59,8
Sön: 59,8 kg ev: 59,4
Ons 17.01.2018: 59,8kg
Förklaring:
Ni ser ju dagarna, inget konstigt. Jag väger mig alltid på morgonen. Första siffrorna är mina mål. Om jag alltså skulle bestämma mig för detta finns det god chans att jag kan väga 59,8kg på söndag. Dessvärre kommer jag ju låta mig äta då, så det tar till onsdag nästa vecka innan jag är nere på 59an igen. Men jag måste äta. Jag måste vara realistisk.
Siffrorna efter, som står bakom ev. betyder eventuellt. Dessa har jag lagt dit som plan B, endast därför att om jag nu skulle råka väga t.ex. 60,3kg på fredag morgon så har jag en skild plan för det. Annars blir det lätt att man tänker: "Jamen nu har jag gått ner mer vikt än planerat alltså kan jag unna mig. MEN NEJ! Det kan du inte!
Dessa bakre siffror är ganska orealistiska men dom är nu där för säkerhets skull.
Jag tänker göra det här. Tänker vara matfri till söndag. Varför är det här farligt? Jo, därför att om min kropp går in i desperat hunger så kommer den vara hungrig hela tiden. Skrika efter mat hela tiden och manipulera hjärnan, blir den tillräckligt envis kommer jag inte klara av det. Det är som att gå i en uppförsbacke i motvind. Blir mycket svårare.
Jag tänker klara det här. Kommer vara svimfärdig fredag och lördag men det får vara så. Det här är en utmaning och jag tänker klara den. Jag har klarat av förr att ligga på svält i fler än 8 dygn, men då mådde jag ioförsej otroligt dåligt psykiskt.
Nåja, jag tänker klara det här! Kommer jag ner till 5an så kan jag ju chilla lite på det om 2 veckor, bara jag når min 5a igen. Kommer överdosera redbull och coca cola de sista dagarna har jag på känn men what ever, jag måste klara det här och då är alla medel tillåtna.
Annars, jag har inte glömt. Imorgon är det torsdag, då ska jag uppdatera er, fortsättningen från mitt "desperata" inlägg från förra torsdagen. Mins inte själv vad det stod där bara att det är panik med viktnedgången. Jag uppdaterar er iallafall imorgon!
Lycka till med era mål, love u guys <3
Det går framåt
Tja,
Dagens vikt: 61,4kg. Jag nådde mitt mål från igår.
Det känns lite vemodigt. Jag har ätit minimalt nu i 2 dagar. Imorgon kommer jag troligen vara helt tömd på mat, men tror ändå inte jag kommer komma under 60,9kg. Det betyder ju då att min "Ana Idealvikt" är runt 61. För ni som inte fattar innebär det här att jag inte kommer rasa i vikt lika fort, utan det kommer falla med 200-400g per dag. Känns lite jobbigt ijumed att jag har vägt 59 för bara ett par veckor sedan och nu totalt sabbat det.
Men, det är så man inte ska tänka. Faran är att jag ger upp igen då. Det går framåt. Varje dag jag är oäten är ett steg framåt, mot framgång!
Igår promenerade jag 7 km, tränade benen och dessutom städade i flera timmar, så tänker ta det lite lugnt idag. Bara chilla. Såklart tar jag ju min obligatoriska promenad och mina 70 squats men annars bara lugnt. Ska även försöka att inte äta någonting överhuvudtaget idag.
Hur är era planer?
Lycka till!
Dagens vikt: 61,4kg. Jag nådde mitt mål från igår.
Det känns lite vemodigt. Jag har ätit minimalt nu i 2 dagar. Imorgon kommer jag troligen vara helt tömd på mat, men tror ändå inte jag kommer komma under 60,9kg. Det betyder ju då att min "Ana Idealvikt" är runt 61. För ni som inte fattar innebär det här att jag inte kommer rasa i vikt lika fort, utan det kommer falla med 200-400g per dag. Känns lite jobbigt ijumed att jag har vägt 59 för bara ett par veckor sedan och nu totalt sabbat det.
Men, det är så man inte ska tänka. Faran är att jag ger upp igen då. Det går framåt. Varje dag jag är oäten är ett steg framåt, mot framgång!
Igår promenerade jag 7 km, tränade benen och dessutom städade i flera timmar, så tänker ta det lite lugnt idag. Bara chilla. Såklart tar jag ju min obligatoriska promenad och mina 70 squats men annars bara lugnt. Ska även försöka att inte äta någonting överhuvudtaget idag.
Hur är era planer?
Lycka till!
tisdag 9 januari 2018
Hur fan kunde jag kalla mig smal
Hej,
Jag är så jävla ful. Jag fattar inte riktigt.. Jag väger ju 62,2kg nu. Imorgon är jag säker på att jag kommer vara under 61,5kg. Sedan blir det väl lite kämpigt med 400g nedåt om dagen för att nå mina 59,5. Men vi snackar ju ändå bara om 3kg. Men det märks så tydligt. Jag ser det på mina lår, min rumpa, min mage, min rygg. Så jävla tjock och stor och fet överallt. Det är fett över allt. Förstår inte hur min kropp kan ha förändrats så mycket på en vecka och på 3kg!
Jag skrev ett inlägg för inte så länge sedan när jag var 59kg. Att jag tyckte att jag såg vidrig ut. Benig, vidrig och ful. Att ingen kan tycka det är snyggt och att jag undrar hur jag ser ut vid 55kg om jag redan ser så vidrig ut vid 59. Jag förstår inte hur jag tänkte. Jag är ju så jävla tjock och ful nu att jag vill spy. Har liksom gett upp mitt sociala liv en smula och tänker tamefan inte gå ut förrän jag gått ner i vikt. Kan inte låta någon se mig såhär. Nej herregud. Jag kan bra gå ner 10kg till och kommer vara mycket vackrare då. Jag är inte "smal" nu. Nej verkligen inte.
Jahap hörrni, så går det om man förlorar kontrollen. Nu har jag facit i hand. Får se det som ett straff. Komma ihåg, vad som händer när jag tycker att jag är "värd" att unna mig. Nej fyfan.
Idag har jag ätit endast en äggsmörgås, en grönsakssmoothie och lite broccoli och rotselleri. Har slutat räkna kalorier men vill ni veta så skulle jag gissa på ca 400kcal. Det är helt okej för idag. Har druckit kaffe imorse och nu i eftermiddan och även en redbull. Börjar för övrigt komma tillbaka i mina rutiner och känner kontrollen. Vad mina dagar går ut på är att vakna, dricka mitt kaffe, gå min promenad, träna benen och magen, sedan vänta till natten då jag får sova och sedan väga mig nästa dag <3. Allt annat är betydelselöst.
Imorgon är det onsdag och tänker hålla mig till så lite mat som möjligt. Dock funderar jag hur fan jag ska lösa resten av veckan. Det krävs diciplin och ork som fan att kunna hålla mig med så här lite näring i fler än 5 dagar. Vet inte om jag har det jusst nu, men vill ju inte äta heller. Kanske skulle försöka med att äta runt 800kcal på torsdag och sedan fasta över helgen. Jag jobbar ju fortfarande på att bryta vanan att äta på helger.
Det är bara så svårt att se sig själv i spegeln och se mig såhär tjock. Mår dåligt. Men det är bara att komma ihåg. Tålamod! Har jag tålamod och håller mig i bara en vecka till så kommer jag få se min tunna kropp igen, och sedan arbeta mig vidare till ett tunnare, vackrare Jag. Det är så värt det.
Jag är så jävla ful. Jag fattar inte riktigt.. Jag väger ju 62,2kg nu. Imorgon är jag säker på att jag kommer vara under 61,5kg. Sedan blir det väl lite kämpigt med 400g nedåt om dagen för att nå mina 59,5. Men vi snackar ju ändå bara om 3kg. Men det märks så tydligt. Jag ser det på mina lår, min rumpa, min mage, min rygg. Så jävla tjock och stor och fet överallt. Det är fett över allt. Förstår inte hur min kropp kan ha förändrats så mycket på en vecka och på 3kg!
Jag skrev ett inlägg för inte så länge sedan när jag var 59kg. Att jag tyckte att jag såg vidrig ut. Benig, vidrig och ful. Att ingen kan tycka det är snyggt och att jag undrar hur jag ser ut vid 55kg om jag redan ser så vidrig ut vid 59. Jag förstår inte hur jag tänkte. Jag är ju så jävla tjock och ful nu att jag vill spy. Har liksom gett upp mitt sociala liv en smula och tänker tamefan inte gå ut förrän jag gått ner i vikt. Kan inte låta någon se mig såhär. Nej herregud. Jag kan bra gå ner 10kg till och kommer vara mycket vackrare då. Jag är inte "smal" nu. Nej verkligen inte.
Jahap hörrni, så går det om man förlorar kontrollen. Nu har jag facit i hand. Får se det som ett straff. Komma ihåg, vad som händer när jag tycker att jag är "värd" att unna mig. Nej fyfan.
Idag har jag ätit endast en äggsmörgås, en grönsakssmoothie och lite broccoli och rotselleri. Har slutat räkna kalorier men vill ni veta så skulle jag gissa på ca 400kcal. Det är helt okej för idag. Har druckit kaffe imorse och nu i eftermiddan och även en redbull. Börjar för övrigt komma tillbaka i mina rutiner och känner kontrollen. Vad mina dagar går ut på är att vakna, dricka mitt kaffe, gå min promenad, träna benen och magen, sedan vänta till natten då jag får sova och sedan väga mig nästa dag <3. Allt annat är betydelselöst.
Imorgon är det onsdag och tänker hålla mig till så lite mat som möjligt. Dock funderar jag hur fan jag ska lösa resten av veckan. Det krävs diciplin och ork som fan att kunna hålla mig med så här lite näring i fler än 5 dagar. Vet inte om jag har det jusst nu, men vill ju inte äta heller. Kanske skulle försöka med att äta runt 800kcal på torsdag och sedan fasta över helgen. Jag jobbar ju fortfarande på att bryta vanan att äta på helger.
Det är bara så svårt att se sig själv i spegeln och se mig såhär tjock. Mår dåligt. Men det är bara att komma ihåg. Tålamod! Har jag tålamod och håller mig i bara en vecka till så kommer jag få se min tunna kropp igen, och sedan arbeta mig vidare till ett tunnare, vackrare Jag. Det är så värt det.
Vill också vara såhär vacker <3
Din kropp är inget mattetal
Hej på er!
Måndagen gick som planerat. Endast en äggsmörgås. Imorse vägde jag 62,2kg. Har planerat att knappt äta någonting idag heller så förhoppningsvis har jag tappat ett helt kilo tills imorgon.
Någon kommenterade och försökte göra viktnedgång till några matematiska exakta uträkningar. Pff, det finns inget sådant. När jag tappar ett helt kilo så är det ju inte fett nej, utan maten som försvinner ur kroppen för att förklara enkelt. MEN, fortfarande är totala vikten 62,2 kg. Du kan inte bortförklara den och hur mycket du än vill dela in allt i muskler, fett och vätska så är totala vikten fortfarande 62,2 kg.
Vatten är ju lättare att bli av med från kroppen än fett men i slutändan är vågens siffror ditt facit.
För mig går det till ungefär såhär: Om jag äter en massa mat dag 1, så ökar min vikt med 1,5kg-2kg, PÅ VÅGEN. Sen vad vikten består av skiter jag fullständigt i. Fastar jag hela dag 2, så kan jag på dag 3 ha gått ner 1kg. Summan blir ju fortfarande att vikten står still. Tänk då om jag äter i 14 dagar. Första 7 dagarna kommer jag gå upp så mycket som 4kg, nästa 7 dagar 2 till. På 2 veckor har jag gått upp 6kg. Det är möjligt. Det har hänt förut. Förstår ni varför jag inte får förlora kontrollen.
Jag har pratat förr om min "nuvarande idealvikt". Jag använder ordet lite fel men om vi kallar den min Ana idealvikt. Kanske ni förstår vad jag menar, allt är ju annorlunda enligt Ana. När jag vägt 59,6kg så säger jag fortfarande att min "idealvikt" är 60,5kg. Därför att när jag väger så lite som 59,6kg så har jag inte ätit på dagar. Det finns ingen överflödig mat i mig. Jag är tom. Skulle jag ha mat i mig skulle vikten vara 60,5, typ. Jag snackar ungefär.
Det är dessutom ett kontrolltänk för mig. Att låsa vikten vid 60,5 och lova mig att inte gå över den. Nu har jag ju misslyckats och gjort det, men jag hoppas ju att efter 2-3 dagar när jag fått tömt kroppen på mat så kommer jag ligga runt 60,5kg. Då är jag där igen. Sedan när jag kommit under 58kg "låser" jag min idealvikt till 59,5kg.
Det är inte logiskt. Men det är min kontrolltänk. I slutändan handlar det om att det funkar för mig. Jag behåller min vikt genom det här. Därför att viktnedgång handlar inte bara om kroppen och de fysiska funktionerna. Det handlar nästan mer om psyket. Har du inte psyket alert kommer du inte kunna svälta. För vi är inte gjorda för att svälta.
Min kropp gör såhär, därför att den hela tiden kämpar emot att väga 60kg. Den vill väga 70-75kg för det är min kropps egentliga idealvikt. Men det är inte så jag vill ha det. Därför måste jag ligga på ett konstant kaloriunderskott per vecka. Det gör jag med nöje. Jag svälter med nöje vissa dagar för att hålla mig i mina 60kg, för den kroppen är så mycket mer värt än besväret.
Det finns inga exakta uträkningar hur många kalorier du ska äta för att gå upp eller ner en viss vikt. Du kan inte räkna ut vad du kommer väga nästa dag. Men, du kan sträva efter principen gällande kaloriintag, dieter, mm.
Din kropp är unik. Den är helt olik min, och alla andras. Dessutom är den konstant i flexibilitet. Du dricker inte exakt samma mängd vätska om dagen. Du äter inte exakt samma mängd mat om dagen. Du rör inte på dig exakt lika mycket varje dag. Din metabolism förändras och varierar. Vilket gör att grammen varierar. Men du kan lära känna din kropp. Vad ska du äta och vad ska du inte äta för att gå ner i vikt.
Tänk alla dieter, lchf, gi, 2:5, glutenfritt, Low fat. Det finns inga fakta på hur de funkar. Allas kropp är olika. Du kanske går ner fort i vikt om du går på lchf, medan jag inte ändrar ens ett gram. Vi är olika.
Så att sitta med några uträkningar kommer du ingenstans med. Det spelar ingen roll om det är vätska, muskler eller fett som du tappar i vikt, så länge siffrorna går ner.
Om någon frågar dig: vad väger du?
Då förväntar dom sig en siffra. Du svarar ju inte: "Jag väger 62,2kg men just idag så är ca 1kg överflödig vätska, sedan är si och så många procent muskler och fett och blablabla......
Bortförklara inte din vikt. Jo det finns high tec vågar som mäter din fetthalt, vätska och allt det där. Men fortfarande är siffran på vågen fakta. Lyfter någon dig så är du så tung. Då spelar det ingen roll vad som är vätska eller muskler. Vågens siffra är facit. PUNKT!
Nu blev det långt inlägg igen, sorry, men kände att jag behövde förklara mitt tänk. För det är det här tänket som får mig att lyckas.
Keep on, starve on!
Måndagen gick som planerat. Endast en äggsmörgås. Imorse vägde jag 62,2kg. Har planerat att knappt äta någonting idag heller så förhoppningsvis har jag tappat ett helt kilo tills imorgon.
Någon kommenterade och försökte göra viktnedgång till några matematiska exakta uträkningar. Pff, det finns inget sådant. När jag tappar ett helt kilo så är det ju inte fett nej, utan maten som försvinner ur kroppen för att förklara enkelt. MEN, fortfarande är totala vikten 62,2 kg. Du kan inte bortförklara den och hur mycket du än vill dela in allt i muskler, fett och vätska så är totala vikten fortfarande 62,2 kg.
Vatten är ju lättare att bli av med från kroppen än fett men i slutändan är vågens siffror ditt facit.
För mig går det till ungefär såhär: Om jag äter en massa mat dag 1, så ökar min vikt med 1,5kg-2kg, PÅ VÅGEN. Sen vad vikten består av skiter jag fullständigt i. Fastar jag hela dag 2, så kan jag på dag 3 ha gått ner 1kg. Summan blir ju fortfarande att vikten står still. Tänk då om jag äter i 14 dagar. Första 7 dagarna kommer jag gå upp så mycket som 4kg, nästa 7 dagar 2 till. På 2 veckor har jag gått upp 6kg. Det är möjligt. Det har hänt förut. Förstår ni varför jag inte får förlora kontrollen.
Jag har pratat förr om min "nuvarande idealvikt". Jag använder ordet lite fel men om vi kallar den min Ana idealvikt. Kanske ni förstår vad jag menar, allt är ju annorlunda enligt Ana. När jag vägt 59,6kg så säger jag fortfarande att min "idealvikt" är 60,5kg. Därför att när jag väger så lite som 59,6kg så har jag inte ätit på dagar. Det finns ingen överflödig mat i mig. Jag är tom. Skulle jag ha mat i mig skulle vikten vara 60,5, typ. Jag snackar ungefär.
Det är dessutom ett kontrolltänk för mig. Att låsa vikten vid 60,5 och lova mig att inte gå över den. Nu har jag ju misslyckats och gjort det, men jag hoppas ju att efter 2-3 dagar när jag fått tömt kroppen på mat så kommer jag ligga runt 60,5kg. Då är jag där igen. Sedan när jag kommit under 58kg "låser" jag min idealvikt till 59,5kg.
Det är inte logiskt. Men det är min kontrolltänk. I slutändan handlar det om att det funkar för mig. Jag behåller min vikt genom det här. Därför att viktnedgång handlar inte bara om kroppen och de fysiska funktionerna. Det handlar nästan mer om psyket. Har du inte psyket alert kommer du inte kunna svälta. För vi är inte gjorda för att svälta.
Min kropp gör såhär, därför att den hela tiden kämpar emot att väga 60kg. Den vill väga 70-75kg för det är min kropps egentliga idealvikt. Men det är inte så jag vill ha det. Därför måste jag ligga på ett konstant kaloriunderskott per vecka. Det gör jag med nöje. Jag svälter med nöje vissa dagar för att hålla mig i mina 60kg, för den kroppen är så mycket mer värt än besväret.
Det finns inga exakta uträkningar hur många kalorier du ska äta för att gå upp eller ner en viss vikt. Du kan inte räkna ut vad du kommer väga nästa dag. Men, du kan sträva efter principen gällande kaloriintag, dieter, mm.
Din kropp är unik. Den är helt olik min, och alla andras. Dessutom är den konstant i flexibilitet. Du dricker inte exakt samma mängd vätska om dagen. Du äter inte exakt samma mängd mat om dagen. Du rör inte på dig exakt lika mycket varje dag. Din metabolism förändras och varierar. Vilket gör att grammen varierar. Men du kan lära känna din kropp. Vad ska du äta och vad ska du inte äta för att gå ner i vikt.
Tänk alla dieter, lchf, gi, 2:5, glutenfritt, Low fat. Det finns inga fakta på hur de funkar. Allas kropp är olika. Du kanske går ner fort i vikt om du går på lchf, medan jag inte ändrar ens ett gram. Vi är olika.
Så att sitta med några uträkningar kommer du ingenstans med. Det spelar ingen roll om det är vätska, muskler eller fett som du tappar i vikt, så länge siffrorna går ner.
Om någon frågar dig: vad väger du?
Då förväntar dom sig en siffra. Du svarar ju inte: "Jag väger 62,2kg men just idag så är ca 1kg överflödig vätska, sedan är si och så många procent muskler och fett och blablabla......
Bortförklara inte din vikt. Jo det finns high tec vågar som mäter din fetthalt, vätska och allt det där. Men fortfarande är siffran på vågen fakta. Lyfter någon dig så är du så tung. Då spelar det ingen roll vad som är vätska eller muskler. Vågens siffra är facit. PUNKT!
Nu blev det långt inlägg igen, sorry, men kände att jag behövde förklara mitt tänk. För det är det här tänket som får mig att lyckas.
Keep on, starve on!
Du kanske inte kan förstå, men du kan vara tyst
Det finns många olika typer av ätstörda människor. Allas ätstörning är individuell. En del av er är "unga" i er ätstörning. Ni håller fortfarande vid att ni bara vill gå ner i vikt. Att det bara handlar om det. Ni skyller på samhällets sjuka normer. Ni tror att det bara handlar om att inte äta. Det kanske till och med är så för er, därför uppmanar jag er att söka hjälp. Därför att det är inte värt att sitta med det här i flera år och veta att halva ens liv kommer gå åt att försöka bli frisk. För det här är inget liv.
Sedan finns det "oss". Där det gått så långt att tvångstankar är inblandade. Depression, kontroll, psykiska störningar, perfektionism, prestationsångest, ja listan är lång. När jag var "ung" i min ätstörning så tänkte jag "jag kan sluta, jag ska bara ner till 65kg". Jag trodde seriöst att det funkade så. Jag förstod inte vad dom menade med att det till slut inte handlar om mat längre, varför anorektiker väger 40kg men tror dom är tjocka. Men det handlar inte om det.
Jag utvecklade en depression. Det är inte så ovanligt när man haft en ätstörning så länge som jag hade haft då. Till slut kunde jag inte leva upp till mina förväntningar. I min perfekta värld såg vardagen ut såhär: Gå i skola 6-8timmar om dagen, ha högsta betyg, träna 2 timmar om dagen, fixa mig så jag alltid såg bra ut, vi pratar hår, ansikte, smink, naglar, accessoarer, håret skulle tvättas 2-3 gånger i veckan med oljebehandling på 2 timmar innan. Jag skulle ha ett socialt liv med mer vänner än jag hann med, hinna umgås med vänner varje dag, dra ut varje helg, däremellan hinna sova och utöver det, inte äta. Ni kan räkna själv. Det finns inte timmar nog på en dag för att det ska gå ihop, och utan mat i kroppen ännu till?
Det går en tid men sedan rasar det. När jag inte kunde leva upp till dessa krav så blev jag ju påmind varje dag om hur värdelös jag är. Inte konstigt att jag blev deprimerad. Dessutom slutade huvudet fungera.
Jag har också varit naiv. Jag har också trott att ätstörningar bara handlar om att vara smal, att det bara handlar om att inte vilja äta. Att det är samhällets fel. Men oftast så finns det underliggande faktorer till varför du utvecklar en ätstörning. Det kan vara allt från mobbning, dålig barndom, nån fysisk sjukdom som påverkar psyket, ja jag vette fan, men det är inte bara det "sjuka idealet" som är boven.
Jag tyckte också att människor som tog livet av sig var själviska och dumma i huvudet. Idag vet jag, att när man mår så dåligt så är det människorna runt en som är själviska när dom kräver av en att leva fastän man längtar efter döden varje vaken sekund. När man är så nära helvetet så tänker man bara att om ens nära visste hur det känns, hur ont det gör.. du skulle aldrig kräva av någon du älskar att leva vidare i den smärtan. När det inte längre handlar om att bli frisk, utan att överleva dagen, bokstavligen.
Jag överlevde. Och om nu någon som läser det här och är i den situationen så vill jag ändå säga till dig: Jag överlevde. Jag har mått 3 gånger sämre än vad jag trodde det var möjligt för en människa. Fysisk smärta i bröstet, lungorna och magen varje vaken sekund då ångesten trycker på. Du tror att ingen kan förstå hur ont det gör, det gör säkert ingen heller, men jag gör det. Och jag vill säga, jag överlevde, det kan bli bra, hur ont det än gör så kommer det en dag bli bra. I konstant 2 år ville jag dö. I konstant 1 år kämpade jag varje dag med att inte ta livet av mig. Men idag har jag ingen ångest över huvud taget. Sedan orsaken till varför kan ni läsa i min blogg. Men det kommer alltid bli bra till slut. Ge inte upp.
Idag så är jag inte deprimerad, har ingen ångest eller dåligt humör. Jag är inte frisk, utan har väl bara tagit mig uppåt. Hjärnan gav mig en chans att orka ur helvetet och idag "mår jag bra". Ätstörningen är där och kommer nog alltid vara det. Men jag lider inte av de påtagliga symptomen inom depression.
Vet inte riktigt hur jag kom in på det här, men när jag blev såhär djup så vill jag ju också berätta, om det nu kommer in någon här som är i farozonen, att det kan bli bra. Det säger jag inte bara för att vara snäll eller peppande. Utan jag vet det är fakta. Man kan alltid komma upp igen, med lite hjälp kanske.
Vad jag kanske egentligen vill komma fram till, är att en ätstörning är inte så lätt att förstå. Det är verkligen ingenting att sträva efter eller vilja ha. Vi försöker alla ta oss genom det här livet. Vissa gör det utan problem och vissa av oss får problem på vägen. Men vi vill väl åtm tro att vi också kommer bli lyckliga en dag. Om det så är på frisk väg eller med Ana.
Sedan finns det "oss". Där det gått så långt att tvångstankar är inblandade. Depression, kontroll, psykiska störningar, perfektionism, prestationsångest, ja listan är lång. När jag var "ung" i min ätstörning så tänkte jag "jag kan sluta, jag ska bara ner till 65kg". Jag trodde seriöst att det funkade så. Jag förstod inte vad dom menade med att det till slut inte handlar om mat längre, varför anorektiker väger 40kg men tror dom är tjocka. Men det handlar inte om det.
Jag utvecklade en depression. Det är inte så ovanligt när man haft en ätstörning så länge som jag hade haft då. Till slut kunde jag inte leva upp till mina förväntningar. I min perfekta värld såg vardagen ut såhär: Gå i skola 6-8timmar om dagen, ha högsta betyg, träna 2 timmar om dagen, fixa mig så jag alltid såg bra ut, vi pratar hår, ansikte, smink, naglar, accessoarer, håret skulle tvättas 2-3 gånger i veckan med oljebehandling på 2 timmar innan. Jag skulle ha ett socialt liv med mer vänner än jag hann med, hinna umgås med vänner varje dag, dra ut varje helg, däremellan hinna sova och utöver det, inte äta. Ni kan räkna själv. Det finns inte timmar nog på en dag för att det ska gå ihop, och utan mat i kroppen ännu till?
Det går en tid men sedan rasar det. När jag inte kunde leva upp till dessa krav så blev jag ju påmind varje dag om hur värdelös jag är. Inte konstigt att jag blev deprimerad. Dessutom slutade huvudet fungera.
Jag har också varit naiv. Jag har också trott att ätstörningar bara handlar om att vara smal, att det bara handlar om att inte vilja äta. Att det är samhällets fel. Men oftast så finns det underliggande faktorer till varför du utvecklar en ätstörning. Det kan vara allt från mobbning, dålig barndom, nån fysisk sjukdom som påverkar psyket, ja jag vette fan, men det är inte bara det "sjuka idealet" som är boven.
Jag tyckte också att människor som tog livet av sig var själviska och dumma i huvudet. Idag vet jag, att när man mår så dåligt så är det människorna runt en som är själviska när dom kräver av en att leva fastän man längtar efter döden varje vaken sekund. När man är så nära helvetet så tänker man bara att om ens nära visste hur det känns, hur ont det gör.. du skulle aldrig kräva av någon du älskar att leva vidare i den smärtan. När det inte längre handlar om att bli frisk, utan att överleva dagen, bokstavligen.
Jag överlevde. Och om nu någon som läser det här och är i den situationen så vill jag ändå säga till dig: Jag överlevde. Jag har mått 3 gånger sämre än vad jag trodde det var möjligt för en människa. Fysisk smärta i bröstet, lungorna och magen varje vaken sekund då ångesten trycker på. Du tror att ingen kan förstå hur ont det gör, det gör säkert ingen heller, men jag gör det. Och jag vill säga, jag överlevde, det kan bli bra, hur ont det än gör så kommer det en dag bli bra. I konstant 2 år ville jag dö. I konstant 1 år kämpade jag varje dag med att inte ta livet av mig. Men idag har jag ingen ångest över huvud taget. Sedan orsaken till varför kan ni läsa i min blogg. Men det kommer alltid bli bra till slut. Ge inte upp.
Idag så är jag inte deprimerad, har ingen ångest eller dåligt humör. Jag är inte frisk, utan har väl bara tagit mig uppåt. Hjärnan gav mig en chans att orka ur helvetet och idag "mår jag bra". Ätstörningen är där och kommer nog alltid vara det. Men jag lider inte av de påtagliga symptomen inom depression.
Vet inte riktigt hur jag kom in på det här, men när jag blev såhär djup så vill jag ju också berätta, om det nu kommer in någon här som är i farozonen, att det kan bli bra. Det säger jag inte bara för att vara snäll eller peppande. Utan jag vet det är fakta. Man kan alltid komma upp igen, med lite hjälp kanske.
Vad jag kanske egentligen vill komma fram till, är att en ätstörning är inte så lätt att förstå. Det är verkligen ingenting att sträva efter eller vilja ha. Vi försöker alla ta oss genom det här livet. Vissa gör det utan problem och vissa av oss får problem på vägen. Men vi vill väl åtm tro att vi också kommer bli lyckliga en dag. Om det så är på frisk väg eller med Ana.
måndag 8 januari 2018
Nytt bloggnamn
Hejjssan,
Ursäkta för de långa inläggen och brist på bilder på senaste tiden. Det kan bli lite tjatigt förlåt, men har mycket känslor jag vill få ut.
Dagens uppdatering. Det är måndag eftermiddag. Har ätit endast en äggsmörgås idag, promenerat och planerar att träna ben och mage än ikväll. Ingen matlust över huvud taget. Jag känner att jag är på banan igen. Jag klarar det här.
Hörrni jag har ändrat namn på bloggen lite, kände att det börjar bli dagt. Dessutom är ju min blogg svensk, inte engelsk som förra rubriken var.
"Vi väljer själva vem vi är"
Det citatet har jag hört i början av min pro ana tid. Det är något med det som tilltalar mig, som en dörr till den vackra Ana världen, där allting är perfekt. Därför är det speciellt för mig.
Dessutom väljer vi ju själva vem vi är, hur vi är, vad vi är. Ijumed att vi väljer vem vi är, väljer vi även hur vi ser ut. Det är vårt val, ingen annans. Vårt, Anas och mitt.
Ursäkta för de långa inläggen och brist på bilder på senaste tiden. Det kan bli lite tjatigt förlåt, men har mycket känslor jag vill få ut.
Dagens uppdatering. Det är måndag eftermiddag. Har ätit endast en äggsmörgås idag, promenerat och planerar att träna ben och mage än ikväll. Ingen matlust över huvud taget. Jag känner att jag är på banan igen. Jag klarar det här.
Hörrni jag har ändrat namn på bloggen lite, kände att det börjar bli dagt. Dessutom är ju min blogg svensk, inte engelsk som förra rubriken var.
"Vi väljer själva vem vi är"
Det citatet har jag hört i början av min pro ana tid. Det är något med det som tilltalar mig, som en dörr till den vackra Ana världen, där allting är perfekt. Därför är det speciellt för mig.
Dessutom väljer vi ju själva vem vi är, hur vi är, vad vi är. Ijumed att vi väljer vem vi är, väljer vi även hur vi ser ut. Det är vårt val, ingen annans. Vårt, Anas och mitt.
Vi är inte som ni
Tja,
Alltså, kommentarer... människor.. suck. Missförstå mig inte, jag gillar när ni kommenterar, men ofta är det människor som läxar upp mig eller försöker förklara för mig att det inte är bra för hälsan vad jag håller på med. Ööööööh, ursäkta? No shit! Ibland känns det som att folk tror att jag är dum. Om dom bara informerar mig om nackdelarna med detta så kommer jag vakna upp en dag och bara, "nemen oj vad onyttig jag är, nu ska jag börja äta regelbundet :)" Lycka till med den teorin.
Det här inlägget har jag tänkt skriva ett tag. Passade ju bra in nu.
Idag ska jag inte ge råd hur du går ner i vikt, utan ge dig konkret fakta.
- Du förstör din ämnesomsättning genom svält. Därför kommer du till slut gå upp i vikt.
- När du svälter så försvinner det yttre fettlagret på hjärnan, vilket inte bara gör dig "trögare" utan även gör dig mottagligare för tvångstankar och depression. (Med trögare menar jag typ symptom som utbrändhet, orkar inte förklara nu just, men ni fattar säkert, googla på utbrändhet.)
- Fysiska skador? Rubbningar i menstruationen, benskörhet, vitaminbrist, blodtrycksstörningar, försvagat immunförsvar, depression, psykoser.... Listan är lång, men allt det här känner ni redan till.
- Musklerna försvinner. Du blir trött, orkelös och nere. Du får även vänja dig med att frysa hela tiden då din kropp inte kommer kunna hålla värmen utan energi.
Vill ni veta mer fakta, eller jag kan kalla det den fula sanningen. För det här är sanningen, den vi inte ser. Den vi inte bryr oss om. Den vi tror vi klarar oss undan:
- Du kommer inte vara smal livet ut. Man kan aldrig hålla en vikt genom den här livsstilen. Antingen får du acceptera att du en dag kommer gå upp i vikt, eller också så dör du i anorexia.
- En ätstörning är ingen diet. Desto längre du håller på utan att söka hjälp, desto mindre kommer det handla om mat. Så småningom handlar det om allt annat än mat men samtidigt kretsar allt kring mat.
- Enda sättet att vara smal livet ut är att antingen ha en kropp anpassad för det (hög ämnesomsättning alltså) Eller också leva nyttigt och träna regelbundet och hårt, utan att någon gång sluta med det. Det blir dieter hela livet ut tyvärr.
- Du kommer inte älska dig själv när du når en viss vikt. Det finns aldrig någonting tillräckligt
- Människor tycker inte om dig mer för att du är smal. Tyvärr. Man kanske tror det men är du inte charmig eller har karisma kommer folk ändå inte gilla dig. Inte i längden.
- Det finns ingen som tycker du är fin med dina utstickande revben och skarpa kropp. Ingen vill krama ett benrangel.
- Folk blir inte imponerade av dig för att du undviker att äta, tränar mycket eller bantar.
Japp där var den. Ni är inte dumma mina älsklingar. Jag är inte dum. Vi känner till allt det här. Men i vår värld spelar det här ingen roll. Vi tar dom här konsekvenserna för att belöningen betyder så mycket mer för oss. Medan en "vanlig" person kanske brinner för politik, djurens rättigheter eller humanitet eller nånting ditåt, så brinner vi lika starkt för vår ätstörning. Det är det som är viktigaste i vårt liv. Ana. För utan ätstörningen är vi ingenting. Vi kan inte leva utan den. För att om vi skulle "lämna" Ana eller "strunta" i henne så kommer ångesten, kaoset i livet. För oss är mat ett sätt att hålla livet i zhack. Vi tror att världen bokstavligen kommer rasa om vi inte har vår kontroll. En person som inte är sjuk förstår inte det här, det kräver jag inte heller att någon ska. Men det är naivt att tro att vi är små outbildade barn som är drabbade av "idealet". För i slutändan spelar det ingen jävla roll hur dom där Victoria's secret modellerna eller bikinireklamerna ser ut. När det gäller en ätstörning så ligger den psykiska ohälsan mycket djupare än så. Det är mycket mer än "det sjuka idealet" som ligger bakom allt självhat och självskadebeteende.
Alltså, kommentarer... människor.. suck. Missförstå mig inte, jag gillar när ni kommenterar, men ofta är det människor som läxar upp mig eller försöker förklara för mig att det inte är bra för hälsan vad jag håller på med. Ööööööh, ursäkta? No shit! Ibland känns det som att folk tror att jag är dum. Om dom bara informerar mig om nackdelarna med detta så kommer jag vakna upp en dag och bara, "nemen oj vad onyttig jag är, nu ska jag börja äta regelbundet :)" Lycka till med den teorin.
Det här inlägget har jag tänkt skriva ett tag. Passade ju bra in nu.
Idag ska jag inte ge råd hur du går ner i vikt, utan ge dig konkret fakta.
- Du förstör din ämnesomsättning genom svält. Därför kommer du till slut gå upp i vikt.
- När du svälter så försvinner det yttre fettlagret på hjärnan, vilket inte bara gör dig "trögare" utan även gör dig mottagligare för tvångstankar och depression. (Med trögare menar jag typ symptom som utbrändhet, orkar inte förklara nu just, men ni fattar säkert, googla på utbrändhet.)
- Fysiska skador? Rubbningar i menstruationen, benskörhet, vitaminbrist, blodtrycksstörningar, försvagat immunförsvar, depression, psykoser.... Listan är lång, men allt det här känner ni redan till.
- Musklerna försvinner. Du blir trött, orkelös och nere. Du får även vänja dig med att frysa hela tiden då din kropp inte kommer kunna hålla värmen utan energi.
Vill ni veta mer fakta, eller jag kan kalla det den fula sanningen. För det här är sanningen, den vi inte ser. Den vi inte bryr oss om. Den vi tror vi klarar oss undan:
- Du kommer inte vara smal livet ut. Man kan aldrig hålla en vikt genom den här livsstilen. Antingen får du acceptera att du en dag kommer gå upp i vikt, eller också så dör du i anorexia.
- En ätstörning är ingen diet. Desto längre du håller på utan att söka hjälp, desto mindre kommer det handla om mat. Så småningom handlar det om allt annat än mat men samtidigt kretsar allt kring mat.
- Enda sättet att vara smal livet ut är att antingen ha en kropp anpassad för det (hög ämnesomsättning alltså) Eller också leva nyttigt och träna regelbundet och hårt, utan att någon gång sluta med det. Det blir dieter hela livet ut tyvärr.
- Du kommer inte älska dig själv när du når en viss vikt. Det finns aldrig någonting tillräckligt
- Människor tycker inte om dig mer för att du är smal. Tyvärr. Man kanske tror det men är du inte charmig eller har karisma kommer folk ändå inte gilla dig. Inte i längden.
- Det finns ingen som tycker du är fin med dina utstickande revben och skarpa kropp. Ingen vill krama ett benrangel.
- Folk blir inte imponerade av dig för att du undviker att äta, tränar mycket eller bantar.
Japp där var den. Ni är inte dumma mina älsklingar. Jag är inte dum. Vi känner till allt det här. Men i vår värld spelar det här ingen roll. Vi tar dom här konsekvenserna för att belöningen betyder så mycket mer för oss. Medan en "vanlig" person kanske brinner för politik, djurens rättigheter eller humanitet eller nånting ditåt, så brinner vi lika starkt för vår ätstörning. Det är det som är viktigaste i vårt liv. Ana. För utan ätstörningen är vi ingenting. Vi kan inte leva utan den. För att om vi skulle "lämna" Ana eller "strunta" i henne så kommer ångesten, kaoset i livet. För oss är mat ett sätt att hålla livet i zhack. Vi tror att världen bokstavligen kommer rasa om vi inte har vår kontroll. En person som inte är sjuk förstår inte det här, det kräver jag inte heller att någon ska. Men det är naivt att tro att vi är små outbildade barn som är drabbade av "idealet". För i slutändan spelar det ingen jävla roll hur dom där Victoria's secret modellerna eller bikinireklamerna ser ut. När det gäller en ätstörning så ligger den psykiska ohälsan mycket djupare än så. Det är mycket mer än "det sjuka idealet" som ligger bakom allt självhat och självskadebeteende.
Så, alla ni som läxar upp mig och försöker undervisa mig. Fattar ni nu att det inte kommer hjälpa att undervisa mig eller säga att jag är dum i huvudet. För jag är dum i huvudet, i er värld. I er värld är jag sjuk, okunnig, dum, naiv, outbildad, självisk och oerfaren. I min värld är jag något helt annat.
Kram <3
En ana i kjol och stickat
Hejjssan,
Hade möte i stan idag vid 9tiden så tog en liten runda i hm efter det. Hade inte tänkt shoppa mer nu, speciellt inte eftersom jag är så fet som jag är. Men skulle ändå ha en skaterkjol. Hittade även en söt stickad tröja och en vardagsklänning. Jag vill ju att min nya stil ska vara liten och petit, söt men ändå stilig. Älskar matta strumpbyxor med en kjol och stickad tröjja instoppad i den, så himla fin outfit. Men man måste ju vara smal för att kunna ha sådan outfit. Har endast haft sådan in public typ 3 gånger nu, till vardags då. Men det är så otroligt gulligt. Så värt att svälta för sådan outfit.
Iallafall köpte jag ju en till kjol idag och tänker låta den ligga framme så jag kan se på den och påminnas om att när jag väger 58 kg kommer jag vara så söt i den <3
Annars så nya veckans magi har slagit in. Idag känner jag kontroll och är peppad och känner mig som på banan igen. Det kanske är idiotiskt att tänka så men för mig är den nya veckan en möjlighet. Ni vet det här med att då man ska börja med något, träning t.ex. "Äh jag börjar på måndag". Det är ju så jävla idiotiskt att tänka så, vi människor vill alltid skjuta upp allting. Men idag är det måndag och jag börjar faktiskt! Tillbaka till min livsstil med lite mat, träning och kontroll. Det ska gå, jag klarar det här, så det gör ni med!
Ta en stor kopp kaffe nu och gör en kanna citronvatten och drick under dagen. Den här veckan blir vi smala!
Hade möte i stan idag vid 9tiden så tog en liten runda i hm efter det. Hade inte tänkt shoppa mer nu, speciellt inte eftersom jag är så fet som jag är. Men skulle ändå ha en skaterkjol. Hittade även en söt stickad tröja och en vardagsklänning. Jag vill ju att min nya stil ska vara liten och petit, söt men ändå stilig. Älskar matta strumpbyxor med en kjol och stickad tröjja instoppad i den, så himla fin outfit. Men man måste ju vara smal för att kunna ha sådan outfit. Har endast haft sådan in public typ 3 gånger nu, till vardags då. Men det är så otroligt gulligt. Så värt att svälta för sådan outfit.
Iallafall köpte jag ju en till kjol idag och tänker låta den ligga framme så jag kan se på den och påminnas om att när jag väger 58 kg kommer jag vara så söt i den <3
Annars så nya veckans magi har slagit in. Idag känner jag kontroll och är peppad och känner mig som på banan igen. Det kanske är idiotiskt att tänka så men för mig är den nya veckan en möjlighet. Ni vet det här med att då man ska börja med något, träning t.ex. "Äh jag börjar på måndag". Det är ju så jävla idiotiskt att tänka så, vi människor vill alltid skjuta upp allting. Men idag är det måndag och jag börjar faktiskt! Tillbaka till min livsstil med lite mat, träning och kontroll. Det ska gå, jag klarar det här, så det gör ni med!
Ta en stor kopp kaffe nu och gör en kanna citronvatten och drick under dagen. Den här veckan blir vi smala!
Kolla nu vad söta <3 dessa outfiter har jag drömt om sedan 4 år tillbaka. Så himla vackra och söta!
Borde vi förbjudas på internet
Go kväll på er,
kan inte sova som vanligt. Börjar bli rutin. Nåja, vet ni vad, jag kom in på en blogg av en slump. Vet inte riktigt vad jag googlade på, typ försökte hitta den exakta orsaken till att jag får blåmärken bara av att någon petar i mig. Nåja iallafall, bloggen handlade väl typ om en tjej som haft eller har ätstörningar och hennes kamp mot den, vet inte riktigt. Iallafall, inlägget jag kom in på så varnar hon för Pro ana. Jag blev typ mest irriterad bara. Hon förklarade kort vad pro ana är och skriver, jag citerar: "De lägger ut så kallade "triggers-bilder" på extremt smala kroppar. De äter ibland och sedan svälter sig. De ger även tips för hur man ska gå ner ännu mer i vikt. De tycker även att alla som inte håller med dem är dumma i huvudet.
kan inte sova som vanligt. Börjar bli rutin. Nåja, vet ni vad, jag kom in på en blogg av en slump. Vet inte riktigt vad jag googlade på, typ försökte hitta den exakta orsaken till att jag får blåmärken bara av att någon petar i mig. Nåja iallafall, bloggen handlade väl typ om en tjej som haft eller har ätstörningar och hennes kamp mot den, vet inte riktigt. Iallafall, inlägget jag kom in på så varnar hon för Pro ana. Jag blev typ mest irriterad bara. Hon förklarade kort vad pro ana är och skriver, jag citerar: "De lägger ut så kallade "triggers-bilder" på extremt smala kroppar. De äter ibland och sedan svälter sig. De ger även tips för hur man ska gå ner ännu mer i vikt. De tycker även att alla som inte håller med dem är dumma i huvudet.
Folk som ni borde för i helvete förbjudas på internet... 70 % av sjukdomsfall av aneroxi DÖR!!"
Öm, jahap. "äter ibland och sedan svälter sig". Du beskrev just vilken person med ätstörningar som helst, inte specifikt pro ana. "De tycker även att alla som inte håller med dem är dumma i huvudet."
Well, excuse me! Hur många gånger har inte jag sagt att jag inte uppmuntrar någon att läsa min blogg, det står till och med i min beskrivning. De flesta pro ana bloggar ger även den varningen i headern eller beskrivningen: "vi uppmanar ingen till en ätstörning". Get your fucking facts right girl!
Vi tycker inte alla andra är dumma i huvudet. Vi vill inte att våra vänner eller familj ska bli anas. Vi lever bara i vår egen värld. Vårt parallella universum. Där vi strävar till att bli bättre än alla andra genom att inte äta, för att vi redan är så säkra på att vi är sämre än alla andra.
Dessutom tror jag inte den där statistiken stämmer, skulle vilja påstå att endast 30% av alla ätstörningar uttrycker sig i diagnosen anorexia, och bara 30% av dessa avlider. Inte för att det spelar någon roll men ändå.
Vet inte varför jag tog upp det här, blev bara lite irriterad eller lite road. Dessutom genom det där inlägget fick hon så gott som alla med ätstörningar att kolla upp vad pro ana är och minst hälften blir säkert fångad i anas våld. Så började det ju för mig, en liten artikel i vår lilla lokala dagstidning. Där hittade jag Ana, en slump eller ödet?
För er som vill ha update om mitt förra desperata inlägg kan jag säga att det går år helvete :) Har ätit varje dag och har även slut på mitt laxeringsmedel. Vägde i fredagskväll 60,9kg. Det är 1,5kg för mycket men fortfarande inte katastrofalt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Imorgon är det måndag och jag hoppas att den nya veckans magi ska få mig att hitta kontrollen igen.
Vet inte om jag ska peppa mig eller säga att jag hatar mig. Tror mest att jag måste vara likgiltig. Ska läsa lite av mina gamla inlägg för att hitta hur jag tänkte förr, innan december alltså. Jag måste lösa det här, jag ska lösa det här.
Hur var det nu, torsdag? Som jag lovade komma tillbaka och uppdatera och då även ha fått kontroll. Jag ska lyckas. Måste typ knarka redbulls eller något bara jag låter bli att äta. Bara jag slutar äta så jävla mycket. Jag kan inte bli fet, lovar jag tar livet av mig då.
Blir inga bilder ikväll, sorry. Jag ska fixa det här. Jag fixar det här. Ni tror på mig, eller hur?
fredag 5 januari 2018
Måste fixa det här!
Hejjsan
Jag försöker att inte bli desperat för det funkar inte. Det kommer inte gå då. Förlåt att det blir virrigt men the issue är det att jag håller på att förlora kontrollen, tror jag. Jag vet inte!
Vi börjar från början. I lördags vägde jag 59,6kg. Det jag vill väga just nu typ, så det är lugnt. Sen var det ju nyår på söndagen, middag alltså, måndag blev det ju dagen efter mat. Tisdag åt jag också, sedan onsdagen. Jag tänkte jag skulle fasta nu idag, torsdag. Eller jag är tvungen för det börjar bli för många dagar med mat. Alltså annars så har det varit så att om jag äter fler dagar så har jag ändå lyckats kontrollera det och gå ner i vikt igen, liksom haft kontroll över ätandet.
Men idag, torsdag, då jag egentligen bestämde jag skulle fasta. Jag var så hungrig så det blev sallad och lite kyckling. Sedan for jag till en kompis och hon bjuder alltid på en massa så vette fan hur mycket jag stoppade i mig där. Sen kom jag hem och åt en äggsmörgås och nudlar.
Jag tog laxeringsmedel igår och har tagit det ikväll också men det händer ju inget. Tyvärr brukar det ta till nästa morgon innan det börjar rinna ut. Usch vad äckligt det där lät. Mitt laxeringsmedel är inte starkt och det är inget jag brukar använda mig av men jag måste få tömd magen nu.
Jag vill inte veta vad jag väger. Jag har bestämt att väga mig imorgon och jag vet att vågen kommer visa höga siffror och jag kommer få sådan ångest och må så dåligt så jag vet inte vad. Men jag måste göra det, kan inte gömma mig längre.
Alltså grejen är den att jag känner mig så tjock, och jag är tjock nu, helt sväld och äcklig. Men jag är så hungrig. Det är säkert för att jag vant kroppen med mat nu. Första dagen i svält brukar va värst men sedan krymper magsäcken och hungern känns inte lika mycket.
Jag är rädd. Rädd för att förlora kontrollen. Rädd för att inte kunna gå ner till mina 59 kilon igen. Jag kan inte bli tjock, får inte gå upp i vikt. Kan inte tillåta det, det har hänt förr men jag klarar för helvete inte av det nu. Får inte misslyckas. December har varit så rörigt. Har inte fått så mycket tid med mig själv eller att tänka eller att fundera på min kontroll. Jag vet jag måste hitta mig själv nu, hitta min kontroll, men vet inte var jag ska söka. Vet inte hur jag ska få grepp om mig själv. Jag måste helt enkelt inse den fula sanningen och hitta kontrollen. Måste stänga in mig i mig själv igen.
Jag har en plan men är rädd för att misslyckas och börja äta. Men det får inte hända. Nej gud nej. Jag tänker inte misslyckas. För er systrar. Nej ni vänta bara, jag fixar det här, jag lovar. Om inte annat så för er skull. Deprimerande att ägna en hel vecka åt att gå ner i vikt till vad man vägde innan nyår men det måste ske bara, okej.
Min plan:
fre -
lör -
sön -
mån -
tis mat
ons -
tor -
fre -
lör -
sön mat
mån -
tis -
ons -
tor mat
fre -
lör -
sön mat
Kort sagt, strecken betyder fasta eller under 500kcal. Matdagarna är då jag tillåter mig äta för att inte gå in i svältläge.
Jag har varit lite väl kaxig på bloggen på senaste tiden eller hur? Åtminstone väldigt likgiltig, för sån är jag nu. Nemen hörrni, jag lovar att jag inte ska svika er. Tänker inte låta det bli som 2014 när jag började äta och gick upp närmare 20kg på ett år och lämnade bloggen. Nej fyfan heller. Jag ska fixa det här. Vet inte när jag återkommer men om inte annat så senast om en vecka! Jag lovar att jag inte ska misslyckas. Om en vecka SENAST är jag tillbaks och då ska jag va på mina 59kg igen. Vi fixar det här.
Jag försöker att inte bli desperat för det funkar inte. Det kommer inte gå då. Förlåt att det blir virrigt men the issue är det att jag håller på att förlora kontrollen, tror jag. Jag vet inte!
Vi börjar från början. I lördags vägde jag 59,6kg. Det jag vill väga just nu typ, så det är lugnt. Sen var det ju nyår på söndagen, middag alltså, måndag blev det ju dagen efter mat. Tisdag åt jag också, sedan onsdagen. Jag tänkte jag skulle fasta nu idag, torsdag. Eller jag är tvungen för det börjar bli för många dagar med mat. Alltså annars så har det varit så att om jag äter fler dagar så har jag ändå lyckats kontrollera det och gå ner i vikt igen, liksom haft kontroll över ätandet.
Men idag, torsdag, då jag egentligen bestämde jag skulle fasta. Jag var så hungrig så det blev sallad och lite kyckling. Sedan for jag till en kompis och hon bjuder alltid på en massa så vette fan hur mycket jag stoppade i mig där. Sen kom jag hem och åt en äggsmörgås och nudlar.
Jag tog laxeringsmedel igår och har tagit det ikväll också men det händer ju inget. Tyvärr brukar det ta till nästa morgon innan det börjar rinna ut. Usch vad äckligt det där lät. Mitt laxeringsmedel är inte starkt och det är inget jag brukar använda mig av men jag måste få tömd magen nu.
Jag vill inte veta vad jag väger. Jag har bestämt att väga mig imorgon och jag vet att vågen kommer visa höga siffror och jag kommer få sådan ångest och må så dåligt så jag vet inte vad. Men jag måste göra det, kan inte gömma mig längre.
Alltså grejen är den att jag känner mig så tjock, och jag är tjock nu, helt sväld och äcklig. Men jag är så hungrig. Det är säkert för att jag vant kroppen med mat nu. Första dagen i svält brukar va värst men sedan krymper magsäcken och hungern känns inte lika mycket.
Jag är rädd. Rädd för att förlora kontrollen. Rädd för att inte kunna gå ner till mina 59 kilon igen. Jag kan inte bli tjock, får inte gå upp i vikt. Kan inte tillåta det, det har hänt förr men jag klarar för helvete inte av det nu. Får inte misslyckas. December har varit så rörigt. Har inte fått så mycket tid med mig själv eller att tänka eller att fundera på min kontroll. Jag vet jag måste hitta mig själv nu, hitta min kontroll, men vet inte var jag ska söka. Vet inte hur jag ska få grepp om mig själv. Jag måste helt enkelt inse den fula sanningen och hitta kontrollen. Måste stänga in mig i mig själv igen.
Jag har en plan men är rädd för att misslyckas och börja äta. Men det får inte hända. Nej gud nej. Jag tänker inte misslyckas. För er systrar. Nej ni vänta bara, jag fixar det här, jag lovar. Om inte annat så för er skull. Deprimerande att ägna en hel vecka åt att gå ner i vikt till vad man vägde innan nyår men det måste ske bara, okej.
Min plan:
fre -
lör -
sön -
mån -
tis mat
ons -
tor -
fre -
lör -
sön mat
mån -
tis -
ons -
tor mat
fre -
lör -
sön mat
Kort sagt, strecken betyder fasta eller under 500kcal. Matdagarna är då jag tillåter mig äta för att inte gå in i svältläge.
Jag har varit lite väl kaxig på bloggen på senaste tiden eller hur? Åtminstone väldigt likgiltig, för sån är jag nu. Nemen hörrni, jag lovar att jag inte ska svika er. Tänker inte låta det bli som 2014 när jag började äta och gick upp närmare 20kg på ett år och lämnade bloggen. Nej fyfan heller. Jag ska fixa det här. Vet inte när jag återkommer men om inte annat så senast om en vecka! Jag lovar att jag inte ska misslyckas. Om en vecka SENAST är jag tillbaks och då ska jag va på mina 59kg igen. Vi fixar det här.
tisdag 2 januari 2018
Nyårslöften
Hej på er!
Hoppas ni hade ett bra nyår. Det hade jag. (smalast av allihopa). Vet inte om jag uppdaterade er men i lördags vägde jag 59,3kg. Har inte vägt mig ännu. Nyåret var ju i söndags, baksmällan igår och seg idag, så mitt ätande har ju fortsatt, därmed inte vägt mig.
Vi ska väl prata om dom här nyårslöftena. De flesta har väl löften som, gå till gymmet varje dag, gå ner 20 kg, bli en bättre människa med mera. Jag kommer inte ihåg om jag hade några nyårslöften förra året. Har liksom börjat skippa det, man blir ju bara besviken om man tror att ens mål ska uppfyllas bara för att man bestämmer sig för något på en jävla dag.
Hur har mitt år varit? Jodå, mitt livs värsta år, men dessutom mitt livs bästa år. Jag hat gått ned 30kg på det här året. 20kg januari-februari 2017, och 10kg maj-december 2017. Ska jag ha nåt nyårslöfte så är det väl att hålla min vikt. Nej men jag tror inte på nyårslöften. Men måste säga det känns sjönt med nytt år och januari. Brukar inte vara sån att nya år känns magiska men nu känns det faktiskt lite annorlunda. Kan lämna en del bakom mig och nu börja planera mitt ätande och motionerande och liksom få någon slags struktur på mitt liv. Tycker hela december har varit lite flummigt.
Har som sagt inte börjat planera ännu, men ska göra upp en lista för min viktnedgång, börja vara mera hemma och tänka och återta mitt dagliga promenerande.
Men, vi är anas, så jag gissar att många av er har nyårslöften eller ska vi kalla det bara planer att gå ner ett visst antal kilogram. Vill ni ha ett tips? Som sagt, idag är det 2 januari 2018. Det messt idiotiska man kan göra är att bestämma sig för "1.1.2018 börjar jag mitt nya liv." Jahap så på nyårsdagen har du antingen baksmälla eller bara en massa goda matrester i kylen, plus all jävla julmat och julchoklad då och börjar därmed proppa i dig mat. Så tror du bara för att det är några dagar in på det nya året att du misslyckats och inte klarade det. Lugna dig hörru. Börja istället några dagar efter.
Jag gör såhär. Som sagt, jag har bestämt att få struktur på mitt liv nu i januari. Jag har ätit dom här första dagarna 2018. Men imorgon ska jag återgå till min ana livsstil och faktiskt försöka komma under 58 strecket på vågen. Vill kunna vara söt i min kjol och stickade tröjjor och strumpbyxor. Som sagt idag har jag ätit. Men det blir sista dagen, ikväll tar jag en soppåse och slänger bort all jävla mat i i mitt hem. Så enkelt är det. Ingen mat, inget ätande.
Ska även återta min träning. Har ändå hållit min träning till regelbunden för att åtminstone hålla kvar mina muskler, alltså rumpan och magen då. Men målet är väl att få ännu fastare rumpa och plattare mage genom att träna magmusklerna. Min mage sväller upp så lätt annars.
Hoppas ni fick någon motivation av det här. Som sagt. Vi börjar imorgon. Släng all mat, ladda energin, sov ordentligt och viktigaste av allt, TRO PÅ DIG SJÄLV. Jag tror på Dig. Du kommer klara det, om ingen annan tror på dig så kan jag lova att jag åtminstone tror på Dig, var stark!
Hoppas ni hade ett bra nyår. Det hade jag. (smalast av allihopa). Vet inte om jag uppdaterade er men i lördags vägde jag 59,3kg. Har inte vägt mig ännu. Nyåret var ju i söndags, baksmällan igår och seg idag, så mitt ätande har ju fortsatt, därmed inte vägt mig.
Vi ska väl prata om dom här nyårslöftena. De flesta har väl löften som, gå till gymmet varje dag, gå ner 20 kg, bli en bättre människa med mera. Jag kommer inte ihåg om jag hade några nyårslöften förra året. Har liksom börjat skippa det, man blir ju bara besviken om man tror att ens mål ska uppfyllas bara för att man bestämmer sig för något på en jävla dag.
Hur har mitt år varit? Jodå, mitt livs värsta år, men dessutom mitt livs bästa år. Jag hat gått ned 30kg på det här året. 20kg januari-februari 2017, och 10kg maj-december 2017. Ska jag ha nåt nyårslöfte så är det väl att hålla min vikt. Nej men jag tror inte på nyårslöften. Men måste säga det känns sjönt med nytt år och januari. Brukar inte vara sån att nya år känns magiska men nu känns det faktiskt lite annorlunda. Kan lämna en del bakom mig och nu börja planera mitt ätande och motionerande och liksom få någon slags struktur på mitt liv. Tycker hela december har varit lite flummigt.
Har som sagt inte börjat planera ännu, men ska göra upp en lista för min viktnedgång, börja vara mera hemma och tänka och återta mitt dagliga promenerande.
Men, vi är anas, så jag gissar att många av er har nyårslöften eller ska vi kalla det bara planer att gå ner ett visst antal kilogram. Vill ni ha ett tips? Som sagt, idag är det 2 januari 2018. Det messt idiotiska man kan göra är att bestämma sig för "1.1.2018 börjar jag mitt nya liv." Jahap så på nyårsdagen har du antingen baksmälla eller bara en massa goda matrester i kylen, plus all jävla julmat och julchoklad då och börjar därmed proppa i dig mat. Så tror du bara för att det är några dagar in på det nya året att du misslyckats och inte klarade det. Lugna dig hörru. Börja istället några dagar efter.
Jag gör såhär. Som sagt, jag har bestämt att få struktur på mitt liv nu i januari. Jag har ätit dom här första dagarna 2018. Men imorgon ska jag återgå till min ana livsstil och faktiskt försöka komma under 58 strecket på vågen. Vill kunna vara söt i min kjol och stickade tröjjor och strumpbyxor. Som sagt idag har jag ätit. Men det blir sista dagen, ikväll tar jag en soppåse och slänger bort all jävla mat i i mitt hem. Så enkelt är det. Ingen mat, inget ätande.
Ska även återta min träning. Har ändå hållit min träning till regelbunden för att åtminstone hålla kvar mina muskler, alltså rumpan och magen då. Men målet är väl att få ännu fastare rumpa och plattare mage genom att träna magmusklerna. Min mage sväller upp så lätt annars.
Hoppas ni fick någon motivation av det här. Som sagt. Vi börjar imorgon. Släng all mat, ladda energin, sov ordentligt och viktigaste av allt, TRO PÅ DIG SJÄLV. Jag tror på Dig. Du kommer klara det, om ingen annan tror på dig så kan jag lova att jag åtminstone tror på Dig, var stark!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)