Det är april, oh vad mycket som hänt sedan jag hoppa av skolan. Nu kommer "fortsättningen" på förra inlägget vad jag menar med att om du ger dig in i det här, så är du fast. Du inser det inte. Det började så för mig, jag tappade matlusten och åt mindre och gick ner i vikt, och fan vilken kick det blev! Jag tänkte, när jag väger tillräckligt lite slutar jag. Så tänker alla men det funkar inte så. Nu ska jag förklara.
Var är jag nu och vad har jag gjort de senaste 4 månaderna jag inte uppdaterat. Jag har utvecklat en akutdepression som är grovt allvarligt. Har Käkat depressionsmedicin nu en månad. Ligger inne på sluten avdelning på psykiatriska sedan en vecka tillbaka p.g.a självmordsförsök.
Saken är den. När du blivit sjuk i en ätstörning och speciellt om du väljer att bli pro ana. Det är bara en liten del av ätstörningen som har med mat att göra. Det handlar om perfektionism och prestationsångest. Vad man än gör är det aldrig tillräckligt. Jag har vägt 25 kg mindre än vad jag väger idag. Då var jag bara skinn och ben men de var inte tillräckligt. Jag var inte smal nog. Du blir aldrig smal nog. Det är aldrig tillräckligt.
Då du jobbar eller går i skola, hur du än presterar, det är aldrig tillräckligt.
Hur perfekt sminkning och kläder du har, det kan alltid bli bättre.
Hur omtyckt du än är och hur många vänner du än har, det är aldrig tillräckligt.
VAD DU ÄN GÖR, du blir aldrig tillräcklig....
Man utvecklar prestationsångest. När man aldrig någonsin är tillräcklig kan man aldrig vara nöjd heller. Du blir stressad, stressad på att aldrig va tillräcklig, du kan alltid vara smalare, bättre, perfektare. Du blir aldrig nöjd.
Min blogg är en pro ana blogg där jag hjälper anas till deras mål. Men du som kommer in på min blogg och inte är nöjd med din vikt. Om du vill bli en ana, försöker bli en ana, för du tror att om du blir en ana kommer du bli smal och vacker. Det blir du inte, du blir aldrig perfekt hur du än försöker. Så vill du utveckla en ätstörning, tänk om, läs genom det här, tro mig. Du blir aldrig lycklig.
Samtidigt som jag vet allt det här, förstår, sitter inne på avdelning med fullständig bevakning och terapeut som ska hjälpa mig komma ur min depression. Jag äter knappt någonting. Äter bara lunch och middag och otroligt små portioner, dricker 6liter vatten om dagen. Njuter av att jag kan sitta här och svälta mig och gör allt för att dölja det. Jag vill bara gå ner i vikt. Till och med nu, vill jag bara gå ner 15kg ännu tills sommaren så jag kan va vacker och fin. Inte underviktig men ändå smal och slippa skämmas. Jag vet jag inte kommer vara nöjd då jag är 65kg, jag vet att jag aldrig blir nöjd. Men ändå fortsätter jag.
Så ni som vill utveckla en ätstörning för att bli smala, LÅT BLI. Ni som redan är sjuka och inte orkar mer, sök hjälp, det finns hjälp!
Och för er anas som inte ger upp, go on, jag ska försöka uppdatera och hjälpa. Vi är psykiskt sjuka, det vet vi, men vi fortsätter ändå...