Förlåt mig för det här inlägget. Men det är mina åsikter bara... Pro ana och pro mia, ni vet säkert vad det betyder vid det här laget. Pro ana, sådan som jag är, anorexi altså. Sedan pro mia, som syftar på bulimi.
Alltså jag vet inte hur jag ska förklara. Jag har en skev uppfattning om att anorexi innebär att man är smal och att bulimi innebär att man är tjock, fast lika gärna en som har bulimi kan vara sjukt smal. Men jag föraktar bulimi, eftersom en bulimiker äter och frossar och sedan spyr ut det. Det känns så jävla äckligt och värdelöst! Så misslyckat! Jag föraktar det helt enkelt, fastän en anorektiker lika gärna också kan frossa som en bulimiker utan att spy.
Då jag hamnar i den situationen att jag äter för mycket eller frossar. Jag vill kunna ångra det och spy upp att som bulimiker gör, men jag kan inte. Jag kan inte spy självmant, har provat flera gånger. Jag kan inte. Det går inte.
Jag har inte anorexia, jag har ätstörningar. Jag vill bli en anorektiker, för man är inte anorektiker förrän man är sjukt underviktig. Innan dess kan du ha samma symptom som en anorektiker, men du har bara ätstörningar.
Förlåt mig, ni som har bulimi, ni är säkert starkare än mig och mer sucessful, men då jag hör ordet bulimi ser jag det som nåt värdelöst. Jag skulle aldrig vilja bli kallad bulimiker, för jag vill inte bli förknippad med frossa. Jag ska bli smal, och inte genom att frossa och sen spy. NEJ! Jag klarar av att fasta och bli tunn!
(inget personligt mot någon, försöker bara peppa mig själv, älskar er alla, båda pro anas och mias :) <3)
