Start today, it won't be easier tomorrow
Förlåt mig att jag lämnat er i sticket. Det var länge sedan jag bloggade sist, nästan 2 månader om jag ska vara exaktare. Mitt liv hat gått upp och ner och jag skäms över vad jag har låtit mig bli. De säger att det tar 21 dagar för något att bli en vana. Klarar man altså av att svälta 21 dagar är det en vana, en bra början till en livstil. Det samma gäller om du tvingas äta regelbundet 21 dagar så blir det början till en livsstil. För oss Anas blir det en ovana. Det är vad som hänt med mig. Hela mars blev ett enda massa resande hit och dit. Det slutade med att jag bara ätit och ätit. Efter att jag kom tillbaka från Afrika har allting bara rasat. I 12 dagar var jag tvungen att äta regelbundet hela tiden. Onyttig mat och snabba kolhydrater i form av vitt bröd som lagrar kroppen med fett och dessutom inte håller en mätt en lång tid. Ni kan säkert också räkna ut att i Afrika blir man uppskattad om man är fet och mullig där. Dessutom var mina vänner som var med mig så härliga, jag började liksom strunta i min kropp, lura mig själv att jag var vacker, bara för att människorna i Afrika flörtade och blinkade åt mig hela tiden då jag pratade med alla. Jag vet ju förståss deras motiv men ändå. Det har lurat mig själv att känna mig vacker.
Vad har det lett till då? Jo, jag har lagt på mig 10kg. Jag känner inte längre mina revben. Jag äter och äter, frossar och frossar. Varje gång jag försökt svälta klarar jag mig 4-5 dagar och frossar i en vecka efteråt. Jag skäms så över min kropp. Min mage hänger som ett tält utanför jeansen och ansiktet liknar mer en fotboll än ett ansikte, armarna hänger och benen är fulla med fett. Jag orkar knappt 3 armhävningar på tå fastän armarna är feta. Jag är så besviken på mig själv. Jag förstår nu, om jag vill gå ner i vikt får jag inte förlora kontrollen, inte för EN dag heller. Jag måste hålla kontrollen. Om 12 dagar ska jag resa bort igen, i 4 dagar. Det blir en massa mat då igen.. suck. Bara jag lyckas gå ner till 64kg så jag kan shoppa kläder åt mig och slippa skämmas. Sedan ska jag svälta mig till 55kg. Det är bestämt. JAg ska klara det!
Gör mig en tjänst kära Anas, förlora ALDRIG kontrollen. TÄNK ALDRIG, att ni får äta nu och sedan svälta bort alting, det är svårt... Förlora aldrig kontrollen. Ät ALDRIG mer än 1000kcal om dagen. Det gör bara livet till ett helvete. Jag saknar att få fingra på mina utstickande ben, se de håliga kinderna, den bleka trötta hyn, de vackra nyckelbenen som sticker ut. GE ALDRIG UPP!
Jag har ju som sagt inte bloggat på en tid, Men varje gång jag känner mig svag skriver jag på en novell. Ett kapitel om dagen kan man ju säga. Den är lite random, men det ät helt enkelt ett liv som Ana som det handlar om. Jag ska publicera ett kapitel på bloggen varje gång jag skriver på den, så håll utskik och följ med så får ni läsa :)
Jag hoppas novellen kan få er att känna igen er i. Jag vet själv att det är svårt att svälta och banta då man är så jävla ensam... Men att läsa andra bloggar ger en inspiration, ger en en känsla av att ensamheten inte är så farlig. Ana fins där ute för en, OM du inte gör henne besviken. Ha det bra,
GE ALDRIG UPP!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar