Ett liv som Ana #4

kapitel 4


Hur ska man klara av att hitta kontrollen? Då man känt kontrollen och känt sig så jävla taggad men varje gång har det slutat i frosseri. 5 dagar klarar man och sen är det 1veckas frosseri: Vågar inte väga sig men man vet att man är tillbaks var man började. Vet att man aldrig kommer hinna nå sitt mål i tid. Vet att det man kämpat för förra veckan var helt i onödan. Hur ska man orka anstränga sig. Hur ska man orka tagga sig själv och intala sig själv att man kommer klara det den här gången då det gått åt helvete alla andra gångar. Är det inte lättare att ge efter? att bara låta sig sjunka in i frosseriet. Låta maten ta över en. Äta sig fet. Äta sig till 70kg igen. Och så var det med det. En gång i tiden vägde jag 57,4kg. Idag är jag närmare 70kg. Hur kunde jag låta det ske? Det fins bara ett sätt. Att hitta energin. Gå ner i vikt, snabbt! Hålla kontrollen. Försöka kämpa igen. Ta sig egenom en helg utan att äta. Det måsste gå. Det har gått förr. Annars är jag fasst i den här onda cirkeln för alltid. Måsste bli stark, måsste bli smal. Halva maj har gått. det är 16 dagar kvar tills sommarlovet. Jag måsste ju bli fit till dess. Kan inte låta maten ta över, måsste gå ner i vikt.
 JAa det är enda sättet. Fasst manförlorat så många gånger, fasst man sjunkit ner i begäret, fasst man låtit sig förlora. Man måsste klara att komma upp igen. Motionera varje dag. Svälta, räkna kalorier, hålla dem under 500 om dagen, bränna 300kcal genom träning varje dag. Jag har klarat det förr, jag klarar det igen. Jag måsste hitta kontrollen. Är singel, varför? för att ingen vill ha mig. Det finns så många jag vill motbevisa, så många jag vill slå på käften med att visa upp min vackra kropp. Mina vackra ben, som syns genom hyn. Min längd är en gåva, 175 hela cm, kort överkropp, LÅÅÅNGA ben. Det är en gåva från åvan, En gåva som gör mej se helt sjuukt snygg ut. Men, bara då jag är smal, bara då jag vet att mitt BMI är under 19. Bara då jag känner hungern och samtitigt kan känna mina nyckelben, mina revben, mina axlar. Då jag kan gå och känna min hals, då jag kan njuta av min spegelbild, då jag kan gå genom korridrorerna. VETA att alla stirrar på mig, veta vad de tänker, känna deras beundran, förundran. Mina ben är en gåva, släng inte bort den gåvan. Jag går 1 år ännu i gymnasiet, sedan är det universitet, då blir det svårare att må skit eftersom allt handlar om tentning och läsning. Det är nu det gäller, NU, när jag går ur gymnasiet, jag vill inte att folk ska minnas mig som DEN FETA TJEJEN!