Gud vad jag tjatar om sjukhus liksom...

Min uppdatering har ju varit ganska så dålig senaste månaderna, I know. Men jag blir ändå förvånad över att det är så många som följer min blogg. Det glädjer mig, det betyder ju att jag kanske till och med lyckas stöda och hjälpa många av er! Ja så finns det väl de besökarna som bara funderar hur sjuk i huvudet jag är, men nåja ni har inget här att göra :* :')

Ibland undrar jag nog hur dom tänker när dom trodde avdelning skulle hjälpa mig. Det här är min frälsning till att bli smal! Jag stiger upp halv 8, dricker kaffe, lunch kl 11, där jag äter 100kcal typ. sedan kaffe, sedan middag där jag äter 100-200kcal. och ibland kvällsbit på 100kcal då. 

 Normala fall när man äter såhär lite så mår man ju dåligt och kan inte sova med mera. Men jag käkar ju både depressionsmedicin och sömnmedicin så somnar hur lätt som helst, hur hungrig jag än är!

Jag hoppas bara jag är här tillräckligt länge för att gå ner en hel del i vikt. Saknar vågen som fan. Är så nyfiken på hur mycket jag gått ner i vikt...

  Det som är lite jobbigt. Samtidigt som jag vill hem och saknar min katt och så, och egentligen skulle få vara hemma typ hela lördagen om jag så vill. Jag vill ändå inte hem! Är så rädd för att jag börjar äta en massa skit och gå upp i vikt. Jag har så ångest. Jag blir smal här, men rädslan fins där att när jag kommer ut från sjukhuset kommer jag inte klara av att banta mer :'( Men måste hitta kontrollen bara... Om jag lyckas gå ner i vikt här på sjukhuset till typ 65kg så då kanske jag kan hålla vikten genom att äta lite och så. Nej jag måste klara det här. När jag gått ner i vikt tänker jag fan aldrig mer släppa mig till 85kg. Tänker aldrig mer bli så fet!!

Som i min rubrik, sjukhus hit och dit, men jag ska sluta snacka om det så ni kan relatera lite mer till mig.