För det första, tack till alla sidvisningar, mins när jag var yngre och mina vänner hade bloggar och skröt om att de hade 10 000 visningar. Jaa jag förstod det som att det var mycket då. Nu när jag kollar min pro ana blogg så har jag typ 25000 visningar. Jag har lite blandade känslor över det här.
Jag typ är glad för att de är så många som kikar in på min blogg och verkar finna inspiration här, att jag lyckas hjälpa andra anas.
Samtidigt är jag lite ledsen av att det är så många anas där ute.. Liksom, jag önskar inte det här jävla träsket till någon annan. Men vi som redan sitter i det vill ju ha stöd, så jag förstår er.
Jag är så jävla fast i min depression nu och vet inte hur jag nån gång ska bli frisk. Men det käns som att jag kan inte bli frisk förrän jag är smal. Då jag är smal och inte såhär jävla ful och fet, då är jag redo att bli frisk. För hur ska man kunna bli glad igen när man känner sig så ful hela tiden. Jag vill va vacker, jag trivs inte i min kropp, det kommer jag aldrig göra förrän jag är smal.
Jag vet att om jag någonsin ska kunna bli frisk måste jag bli frisk från ätstörningarna men jag vill inte. Jag vill bli smal först.
Jag vill att min kille ska kunna vara stolt över mig. Jag vill vara liten och smal så att hans vänner kan tänka: fan vilken jävla snygg tjej han har!
Jag saknar hungern, saknar att få känna mina ben, saknar att vara vacker. Jag ska försöka komma tillbaka. Ska försöka bli besatt igen så jag kan bli smal, för det är enda sättet. Att var besatt av pro ana så man kan hålla kontrollen och bli smal. Jag ska försöka. Jag måste klara det här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar