Nu ska jag berätta något för er. Det jag har drömt om enda sedan jag kan minnas, har hänt! För några dagar sedan var jag ute på krogen med en kompis. Jag var sötast av alla de som var med, eller åtminstone smalast. Vi hamnade på efterfest sedan, och när vi sedan vandrade hem i sällskap med några killar så var jag nog lite väl berusad. Hade skitkul iallafall. Den ena killen fick ett infall och lyfte upp mig som att jag vore en docka och sprang iväg med mig säkert 20 meter. Alla andra drog upp mig från marken hur lätt som helst, som att jag vore en docka! Har även minnen att andra skulle lyft upp mig, som en kul grej då.
Men i något skede så tappade någon mig och nästa dag märkte jag att hela min rygg och axlar och armar är fulla med blåmärken. Hups! Jag vet hur det låter men lugn, jag har inte låtit mig bli utnyttjad eller misshandlad. Jag får blåmärken hur lätt som helst! Dessutom är min smärttröskel inte okej så jag vet oftast inte ens var jag fått alla mina blåmärken ifrån, vilka dyker upp ofta!
Det här var den roligaste kvällen i mitt liv! Att folk kan lyfta upp mig och slänga runt mig som jag vore ett litet barn, den känslan är underbar. Det handlar inte om att jag är uppmärksamhetskåt, jag tar bara emot uppmärksamhet och bekräftelse från mig själv. Det handlar inte heller om att jag skulle vara vårdlös om min integritet eller oansvarig om mitt space. Mina gränser är väldigt tydliga.
Vet ni vad denna händelse var, det var tecken på seger! FUCKING SEGER! Ni som läst min blogg förut vet att jag pratat om drömmen att kunna vara en av dem små tjejerna som alla kan slänga runt med på ett lekfullt sätt, man skrattar och har så himla kul. Jag är en av dem nu. Eller iallafall nästan.
Väger 61,5kg i skrivandes stund och nedåt ska det! Det här gav mig en sådan boost! Även om jag tycker att jag är tjock fortfarande så blir jag lättare och lättare för andra.
Blåmärkena stör mig inte heller, har haft problem med dessa i någon månad nu, de är ju inte vackra men de är tecken på seger! När du börjar få blåmärken för minsta lilla, då vet du att du närmar dig det fina stadiet: UNDERNÄRD.
Tänk dom som är korta. Dom kan ju väga 50kg naturligt. Men är man lång som jag får man kämpa. Det spelar ju ingen roll hur "smal" jag är. Jag väger ju fortfarande dom där 60 kilona. tänk.. 55kg skulle vara ännu lättare att leka med. Åååh drömmen.
Jag är lyckligare än någonsin. Försök minnas det när det känns svårt att kämpa för sitt mål, Vinsten är mycket mycket bättre än förlusten om du låter dig äta den där jävla shipspåsen! Ta ett äpple istället!
Älskar er mina systrar! Lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar