Börjat träna, måste äta mindre

Nu har jag tagit och läst på och forskat om det här med träning. Det var som jag trodde. Jag har läst en massa jävla hälsoartiklar, dock vet jag ju att man måste ändra om deras fakta och information så det passar en själv bäst, allas kroppar är ju olika.
 Men summan av kardemumman, det faktum som nästan alla hälsoexperter och pt:s håller med om. Man blir inte smal av träning. Den enda motionsformen som gör dig smal, det är promenader. Det var som jag hade för mig. Gymmet är ingen bra ide,  många kämpar röven av sig på gymmet utan att gå ner i vikt. Kaloriförbränningen du kan räkna från gymmet, det spelar ingen roll, hjälper inte ett skit. Fastän jag bränner mina minst 500kcal på att springa och konditionsträna 1 timme om dagen, så går jag inte ner i vikt, därför att kroppen försätter ju sig ändå bara i svältläge.

Mina rutiner innan dess, att gå på promenad varje dag, var alltså mycket mer givande. Men nu sitter jag ju med mitt gymkort, och fastän ana säger åt mig att sluta med det, att äta mindre och promenera istället. Vad väljer man? Jag trivs ju vid gymmet. Älskar att få springa. Jag kommer inte sluta med det.

Sen igen så tänker jag ju på vissa människor man hört om, Kissie t.ex. Nu vill inte jag sitta här och säga att Kissie har någonting med ätstörningar att göra, för det har hon inte, hon har aldrig haft det heller. Men hon hade sin "smalperiod" som hon kallade det, och hon har berättat efteråt att det hon gjorde var att springa 1 timme om dagen på sitt löpband och åt nyttigare, mycket sallader och sånt.
Hon blev ju smal. Flera har man ju sett och hört om. Dom äter nyttigare och mindre bara. För det är ju jävligt logiskt. Ät mindre så blir du mindre.

 Så sunt förnuft kommer ju nog in där också. Så där bollar mina tankar just nu. Att fortsätta träna som jag gör, men faktiskt satsa på kosten jävligt noga. Vi anas är jävligt lata egentligen. Kanske därför vi föraktar lathet så mycket. Vi kämpar emot det, vill inte framstå som lata, vill visa hela världen att vi är aktiva människor. Men egentligen är vi jävligt lata. Vi svälter och promenerar för vi orkar inte träna. Vi skaffar en sjukdom istället för att faktiskt ta alldagliga ansvar och leva livet som andra gör. Vi gömmer oss inom oss själva med kontrollbehov, obsession och svält, allt för att slippa leva verkligheten, varför? Jo för att vi är för svaga och veka och lata för att klara av den.

Men tibax till gymsnacket.

Jag måste nog skärpa till mig med kosten ijumed att jag tränar intervall och kondition nu. Förut när jag gick kunde jag ju satsa på att äta under ett vist antal kalorier, och då fick det ju vara i princip vad som helst. Men det går inte längre.

Har tänkt så att jag måste skärpa mig, jag får inte äta mer. Tänkte faktiskt börja laga mat åt mig. Försöka klara mig så långt som möjligt på grönsaksshaken. Men för övrigt att äta ägg, sallader grönsaker och tonfisk. Kanske även gröt, beroende på kaloriinnehållet. Men de alltså. Kosten är ju allt. Om jag tränar så hårt som jag gör, sedan äter mindre, och dessutom ren mat, proteiner, då borde jag hållas lite mer mätt och klara stå emot frestelser.

Jag ska ju som sagt vara matfri till åtminstone söndag. Så har planerat att äta HÖGST 500kcal om dagen. Och därmed bara ren mat. Tror det här kommer gå bra. Men måste komma ihåg det att äta mindre. Det spelar ingen roll hur mycket jag tränat och svettats, jag får inte börja äta mer för det.

Annars, för er som kanske missförstod. Mitt problem är ju det att jag redan är under min idealvikt. Om man är överviktig sin idealvikt så då är det ju lättare att gå ner i vikt på gymmet och träning och så. Men för mig som redan ligger under min idealvikt och vill bli smalare. Det är där problemet sitter och varför jag inte kan gå ner i vikt av att träna mycket. För kroppen har ju redan bränt allt överloppsfett.

Hur är det med er? Funkar gymträning för er? Finns det någon som är underviktig, hur har ni isåfal gjort?