Hörrni, I söndagskväll när jag var så nere, så liten och värdelös. Inte liten förlåt. STOR och värdelös. Fet, äcklig. Iallafall då gick jag in på min blogg och läste lite. Gör det ibland för att få pepp, för att få hopp. Jag läste en kommentar jag fått. Alltså jag blev så glad. Jag fick verkligen motivation och hopp. För en kommentar med så enkla ord innehållande pepp. Hon gjorde min dag. Tack hördu <3
Jag ger inte upp. Aldrig. Jag vet att ni där ute finns som peppar mig. Som stöttar. Som finner pepp i min blogg och min resa. Jag kommer inte svika er, Ana kommer inte svika er.
Jag borde bli bättre på att svara er, jag vill bli bättre. Men mitt liv är kaos, och när jag väl orkar ta tag i att nå ut till er skriver jag oftast något på bloggen. För att bara på något litet sätt ge er stöd. Fastän jag inte skriver någonting vettigt eller några konkreta tips, så visar jag att jag fortfarande är på banan. Jag har inte fallit dit och börjat äta och bli tjock. Jag har inte förlorat. Jag kämpar på. Jag ligger fortfarande på runt mina 61kilon. Jag tänker inte förlora, tänker inte svika. Jag är här och jag kämpar. Om jag har klarat det såhär länge så kommer ni också göra det! Ni är starka!
Som hon som kommenterade sa: Skit i vad alla säger och kör ditt eget race!
Det ska jag! Tack! <3
Vi förstår om du haft det kaos. Bara du uppdaterar hur det går för dig så räcker det. Man blir peppad så d lugnt liksom.
SvaraRaderaHåller med hon som kommentera att du verkligen ska köra ditt race å skita i alla andra!