En fråga till er

Hej på er <3

Jag är medveten om att det kanske inte fins en jävel som läser denna blogg, och dessutom väldigt få som faktiskt följer den. Jag vet inte ens om jag vill någon ska läsa den. Eller jo, jag skriver ju så antar jag vill att folk läser.

 Jag vet att ni söker er till en pro ana blogg av endast 2 anledningar. Den ena är den som vill förkunna hur jävla bra dom är för att dom är så smarta, kloka och friska. Som vill kasta skit på mig och klanka ner mig och göra klart för mig hur sjuk i huvudet jag är och vilken hemsk människa jag är som har en blogg där jag sprider propaganda för att förstöra för andra människor. Dom mår så bra i sig själv efter att få slängt en kommentar om vilken skitunge jag är. Men vet ni va, skryt på. Jag klandrar er inte. Jag har varit precis likadan, typ när jag var 15 år. Innan jag blev sjuk. Ni kan inte förstå hur det är att leva med en sjukdom. En sjuk människa kan bara inse själv att de är sjuka och välja vad de ska göra med det faktumet och hur de ska försöka leva efter det. Men vad ni får ut av att göra klart för mig hur elak jag är förstår jag inte. Ni är ”friska”. Kan ni inte bara ta det till vara och njuta av det. Ni är starka och friska och har ett helt liv framför er, utan ett helvete ni måste deala med. Njut.

 Jag tar inte åt mig av dessa kommentarer, även fast det kanske värkar så efter vad jag just skrev :’) nemen ärligt, jag bryr mig inte. Det enda är väl att jag kan bli lite frustrerad av hur människor som mår bra kan vara så själviska att dom tror det skulle hjälpa någon att de skriver elakt åt mig? Nej, ni kommer inte hjälpa människor i er närhet på det sättet. Be kind.

 

Den andra kategorin, det är ni som gör allt ni kan för att bli smala. Ni söker pro ana bloggar för att få inspo och kraft att upprätthålla och kämpa till en sjukdom som ni sedan måste deala med hela livet. Jag vet man inte tänker så. Man vill ju bara bli smal, eller hur? Till vilket pris som helst.

Jag är beredd att ge upp mitt liv för att bli smal. Skulle jag kunna göra ett avtal med djävulen för att få bli skinny så skulle jag gå med på vaaaaaad som hellst. Serriöst. Ätstörning är som ett missbruk. En narkoman är redo att ge upp allt denne älskar för drogen. Vi är beredda att ge upp allt för drogen. Även vår mentala hälsa och liv.

 

Jag har varit frånvarande från bloggen. Och jag funderar på att börja uppdatera igen. Hur vet jag inte. Just nu känner jag att jag egentligen mest vill dela mina tankar om depressionen och hur jag försöker hantera och se ljust på livet och ens försöka leva vidare med en sådan här sjukdom.

 Som sagt vet jag inte ens hur många som läser detta kontinuerligt. Men kommentera gärna vad ni vill läsa. Är ni det minsta intresserad över mitt liv utöver alla tips och motivation och inspo jag kan ge för att bli smal?

 Funderar även att fortsätta uppdatera om mitt matintag, min vikt, och min träning. Jag vet att om ni inte läser den här bloggen kommer ni hitta andra medel till motivation att svälta er. Det är så det funkar. Jag kan inte hjälpa er bli friska. För jag tror inte det finns något bot efter att sjukdomen gått såhär långt. Så kanske jag kan inspirera till någonting. Att det går att överleva självmordstankar och kanske går att leva med en ätstörning.

 Jag vet inte riktit vad jag ens skriver här mera nu :’) men jag ska fundera på saken.

 Ta hand om er, och som sagt, jag uppskattar alla kommentarer och alla er läsare, vare sig ni kanske bara är 2 stycken.

Jag har haft bloggen sedan 2014.... tänker inte ge upp den sådär bara. Förlåt min frånvaro, men I think I’m back now.