Hejjsan!
Jag har under hela min ana tid använt olika metoder för att
gå ner i vikt. Ibland funkar det ibland inte.
Just nu tycker jag faktiskt att jag kommit igång med
någonting som kanske kommer funka. Jag försöker att inte fokusera så mycket
utan bara vara. Jag äter regelbundet typ 3-4 gånger om dagen men äter inte så
mycket. Skräpmat och godis och skit försöker jag totalt undvika nu. Jag knagar
på morötter och sånt för att hålla aptiten borta.
Ijumed att jag
studerar så har jag inte värst mycket pengar och försöker fokusera på att äta
så enkelt som möjligt och billigt. T.ex. kan jag koka ½ dl ris och äta det. Det
är inte precis spännande men man frossar knappast i sig det och det mättar och
man vill typ inte ha mer mat efter det.
Åker hem imorgon och
ska försöka hålla mig till att äta mindre. Jag har även kommit igång med träningen.
Försöker promenera typ 4-10 km om dagen beroende på och tränar musklerna nästan
varje dag. Jag har fortfarande drömmen om ett sixpack liksom. Det ska inte vara
en dröm, det är en plan. Jag är positiv. Jag ska bli smal. Jag vill verkligen
kunna bära upp min längd med en smal kropp och vara så jävla snygg. Ska folk
vara avundsjuka på mig kan det lika gärna vara något jag jobbat hårt för. Och jag
tänker jobba hårt som fan för min kropp nu.
Jag har alltid velat gå
den lätta vägen. Svält, laxeringsmedel, promenader. Nu tänker jag börja fokusera
på muskelträning och konditionen. Som sagt, jag är redo att jobba för det här.
| Lägg till bildtext |
Hur är era planer?
Hej, som man runt 35 så är väl kanske inte detta min del av internet, men jag har nyligen läst lite om pro-ana konceptet. Jag kom förbi din blogg här när jag sökte efter annan info... Jag hittade din blogg samt en uppsats kallad "Pro-Ana – stöd eller död?"
SvaraRaderahttp://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1528903&fileOId=1528909
Jag har andliga anledningar till att begränsa maten. Genom livet har jag väl haft mina egna Ana-äventyr, även om det i huvudsak inte yttrat sig i ätstörningar utan andra själv-destruktiva föreställningar och handlingar. Senare i livet har jag hamnat på rätt sida. Jag är intresserad av esoterisk andlighet, så har jag givetvis begrundat huruvida Ana är en riktig gudomlighet (typ en mörkrets gudinna, en "fallen ängel"), och därför kikar jag på konceptet pro-ana. Varför? Det finns många utövare av yoga som är väldigt smala, och de har lyckats uppnå väldigt god hälsa (då menar jag den djupgående yogan som också handlar om att förankra sig i gudomliga krafter).
Jag tänkte jag snabbt frågar dig här några små frågor (eftersom jag inte känner mig manad att registrera mig på något forum)... Hur ser du på hälsa? Alltså: siktar du på en låg vikt och att samtidigt behålla hälsa? En annan fråga: anser du att man kan vara pro-ana, och samtidigt se till att man behåller en god hälsa, eller anser du det som nödvändigt att gå ner i en såpas låg vikt att det är skadligt. Under 18.5 sägs ju vara skadligt (om jag har förstått rätt).
Hur som helst, det är alltid lite läskigt med anonyma människor, så vill du veta vem som skrivit detta så har jag min youtube kanal här, men eftersom jag är intresserad av både både mörk och ljus andlighet så kan den kanalen vara avstötande (men en del av innehållet kan ses som performance konst)... Andliga frågor tar upp en stor del av min uppmärksamhet och jag vänder på alla stenar jag hittar. https://www.youtube.com/channel/UCVPuXeBrsFN8DW0NW7GaZ7g
Ojdå, de var en del. Öm, jag ska svara, men behöver tid att fundera igenom det här. Intressant kommentar dock och intressant kanal!
Radera1. Jag är väldigt intresserad av hälsa, fysiskt, psykiskt och även själsligt. Om mitt intresse präglas av min sjukdom vet jag inte. Min dröm är ju att vara pinnsmal hela livet ut samtidigt som jag kan äta normalt och slippa ha en dålig relation till mat. Men vad som är rationellt går sällan hand i hand med vad känslorna säger. Ätstörningar är en sjukdom. Skulle jag bli ”frisk” innebär det en brist på kontroll, ett tvång att bli vuxen, ta ansvar och leva ett normalt liv. Detta skrämmer mig, vilket troligen bidrar till att jag gömmer mig bakom en sjukdom, en utväg. Kortfattat: Jag vill nå en låg vikt, jag skiter fullständigt i hälsan så länge jag får vara smal, därför att i min värld fins inte alternativet till båda.
Radera2. Nja. Skulle man fråga mig för bara 3 år sedan så hade jag sagt ja. Att pro ana är en livsstil som inte är så farlig för kroppen som många påstår. Idag vet jag det inte är så. Jag tror inte att det är farligt för hälsan att ha ett bmi på under 16. Däremot fungerar allas kroppar olika, vissa är inte byggda för att väga så lite, medan andra är det naturligt.
Pro ana är en sjukdom. Dom enda som förnekar det är de som är i första och andra stadiet av sjukdomen. Ätstörningar kan liknas vid missbruk. Det är det det handlar om. Ett matmissbruk, antingen att man äter för mycket, för lite, eller kontrollerar matintaget sjukligt. Detta påverkar hjärnan fysiskt och förstör fettlagren i hjärnan som ska förhindra tvångstankar och ångest. Ätstörningar handlar till en liten del om vikten eller hur människan ser ut. Det handlar om ett sjukligt kontrollbehov, som delvis kan grunda sig i att man har ett missbruk. Ett missbruk ger en brist på kontroll vilket ofta leder till ett desperat försök till att återfå en kontroll som man fysiskt mentalt sätt redan förlorat, i missbruket.
Så nej, att man ens sökt sig till pro ana indikerar att man redan förstört sitt psyke och försöker upprätthålla sjukdomen eller förvärra den. Det fins ingenting med pro ana, tvångstankar, missbruk och svält som skulle anses som god hälsa.
Jag kollade in din kanal. Jag anser inte att något är direkt frånstötande. Vad man anser som djävulen och ej är ju individuellt förstås. Jag är troende och har alltid haft min gudstro. Jag tror på att man ska leva i respekt emot andra människor och försöka leva ett liv där man mår bra utan att på vägen skada andra människor. Skulle jag börja babbla om min tro skulle det bli en bok, så försöker fatta mig kort. Jag säger inte att jag inte tror på djävulen, däremot är jag inte rädd för denne. Djävulen beskrivs i religiösa skrifter som ”det onda” och jag tror det är en metafor. Samtidigt kan man se det som att de som inte getts rätten att föras in i himmelriket tar djävulen förbarmande över. Gud är inte så dum att han inte skulle kunna hantera ”djävulen”.
Överlag ser jag det svårt att diskutera religion därför i min mening är vi människor för ointelligenta att ens kunna förstå guds mening. Därför tror jag på de basic sakerna som respekt och hänsyn.
Är ana en gud? Ja kanske, men inte i jämförelse med den Gud i den tro jag lever i. Jag vet att ana inte är en person som fins. Jag vet hon inte direkt existerar. Men i mitt känsloliv fins hon. Jag utrycker Ana som en person, som en ängel och som en gud därför att jag på något sätt kanske försöker förkroppsliga en så svår sjukdom som ingen annan ser eller kan förstå eller förklara. Det är lättare för en sjuk människa att åkalla en påhittad ängel eller demon som tilltalar en och manar en därför att man kan inte få den respons från samhället man kanske önskar.. Ingen i min närhet skulle ju säga till mig att jag är vacker om jag väger 40kg.
Jag vet jag pratar mycket om detta som en sjukdom och det säkert blir en jävligt tjat. Så är frågan: varför blir du inte frisk om du säger du är sjuk?
Därför att det inte fins någon hjälp. Ingen jag fått än iallafall.
Wow, vilket välformulerat, genomtänkt och övergripande svar!
RaderaJag ska fatta mig kort för annars babblar jag om mig själv. Jag har haft andra liknande utmaningar, och därför tyckte jag Ana var intressant, för jag känner igen tankesättet. Min situation, som är genomgående för mitt liv, är att jag ständigt känner mig isolerad från andra människor. Därför har jag hittat en andlig väg i livet. Jag umgås med "änglar och demoner" för de kommer mig nära. Jag har typ inga andra att umgås med, eftersom jag ständigt känner mig isolerad även när jag umgås med andra. Jag känner inte den där kontakten med andra som gör att livet känns meningsfullt. Detta är såklart ett välkänt psykologiskt fenomen, men nu är jag nog för långt gången, så jag gör bäst i att vända detta till min fördel istället för att försöka vara "normal". Därför provar jag esoteriska/ockulta metoder för att öppna upp för den andliga världen. Hursomhelst, nu nyligen började jag se (alltså via det "inre ögat"; föreställningar från mitt undermedvetna) symbolik som relaterade till smalhet och anorexia, därför kom jag in på denna bana.
Jag håller helt med. Man kan ha vilken andlighet som helst bara man inte skadar andra.
Hur som helst, tack för ett superbra svar!
Otroligt intressant! Jag gillar citatet: "men nu är jag nog för långt gången, så jag gör bäst i att vända detta till min fördel istället för att försöka vara "normal""
RaderaKänner ofta så jag med, tror jag ska försöka ta till mig det och leva efter det. Tack för din intressanta kommentar! Alltid kul att höra folks tankar om ämnet!