Jag mår inte bra, sitter just nu med felmedicinering vilket totalt fuckar mitt psyke och får mig att må piss! Jag skulle ändå säga att min viktnedgång går framåt, sakta men ändå...
Jag orkar bara inte med någonting just nu, Tackade Gud idag att jag lever, verkligen att jag lever. Jag har svårt att inse att jag ens är i liv över huvud taget efter allt jag gått egenom.
Förlåt för att jag bara klagar. Vill inte gå in på desto mer just nu än att jag kämpar på. Förhoppningvis om en vecka skulle allt kunna bli bättre, gå mot det bättre....
Jag tänker iallafall överleva. Det ska ni också! Till vilket pris som helst.
Tack Ana att du alltid fins hos mig. Förlåt mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar