Idag är jag lite kluven. Fick värsta magproblemen i tisdags och kunde inte ens stå upprätt. Den historien spar jag till en annan gång. Iomed att jag tyckte så synd om mig själv då så orkade jag inte hålla emot och åt mat.. shame on me I know...
Men igår, onsdag alltså, så åt jag endast en äggmacka och idag så har jag ätit en äggmacka och lite yoghurt. Hade träningspass imorse så tyckte jag kunde äta yoghurten.
Jag är lite kluven gällande mina planer. Jag har ju gått ner och fått en standardvikt på 62kg. Vad jag menar med standardvikt är att kroppen vant sig vid siffran 62, så jag pendlar lite men går inte över 63, iallafall tillåter jag det inte. Mina planer var ju att gå ner till under 60kg inom den här veckan men tror jag måste sota dom planerna.
Saken är den. Fakta: om din kropp är för lång tid i svält kommer hjärnan så småningom flippa. Vilket typ har skett för mig nu. Min kropp skriker efter mat, jag känner mig inte precis hungrig men kroppen vill bara ha mat mat MAT. Det här stadiet är det som är det farligaste. Därför att då är det lätt att man börjar frossa. Jag har upplevt det här stadiet förut, för några år sedan, men också lärt mig att kontrollera det.
Det gör ju inte saken bättre heller att jag upplever mig själv som "åt det smalare hållet". Alltså min kropp skriker undermedvetet efter mat, medans jag ärligt talat inte riktigt har någon motivation till att svälta mig just nu. Jag vet att det inte är tillåtet att tänka så men just nu är det så.
Nå hur löser jag det här. Jag har som sagt kommit till min standardvikt 62kg, och jag tänker tamefan inte i hela helvete låta mig själv gå upp i vikt för att jag inte har någon motivation just nu! (ursäkta svordomarna) Jag har liksom lyckats gå ner till denna vikt, och även hållit den. Jag har ingen vidare motivation nu, min kropp är hungrig. Så mitt mål för tillfället är att tona ner lite på viktnedgången och chilla lite tills min kropp kommer i balans igen.
Hur gör jag det då, jo jag är väldigt noga med min vikt. Jag äter mat vissa dagar, vissa dagar fastar jag. Såg något program någon gång om människor som äter varannan dag och fastar varannan dag för att hålla vikten eller gå ner i vikt. Det är typ den principen jag håller mig till. Äter jag för mycket någon dag ser jag alltid till att fasta några dagar efter så jag landar i min vikt igen. Det funkar. Så imorgon kommer jag väga mig och se var jag står, ligger jag på 62 så kan jag slappna av antar jag, annars får jag ta mig i kragen och slappna av sen när jag är på 62. Aldrig tillåta mig äta om jag redan väger för mycket, aldrig! Det är att förlora kontrollen. Förlora kontrollen = tjock!
Det kanske låter svagt och patetiskt att jag inte klarar av att gå ner i vikt fastän jag påstår jag mår så dåligt att jag inte kan äta, I wish.. Men jag känner min kropp vid det här laget. Jag känner min ätstörning. Och det kan ni säkert hålla med om, bättre att hålla sin vikt än att förlora kontrollen och gå upp i vikt igen. Jag vet hur det är att förlora kontrollen. Jag tänker inte göra det igen. Om det så tar 3 veckor för mig att komma ner till den där jävla 5an så får det vara så... hellre det än att gå upp till 64+, aldrig i mitt liv att jag tillåter det.
så vacker <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar