Kaos

Hellou

Allting omkring mig är kaos. Allting. Jag tänker inte ljuga, förra veckan var kaos. Var på gymmet endast tis, ons och tor. Sedan blev det fullt upp hela helgen. Det är ingen ursäkt, missförstå mig rätt. Jag har slarvat med att planera mina dagar och mitt liv. Jag har gymkort, betalar fan en jävla summa för det varje månad. Finns inga ursäkter för att bara besöka gymmet 3 gånger i veckan. Jag vill ju ha det till MINST 5. 

Jag behöver mina rutiner, utan dem blir det kaos. Det som funkat bäst är att vakna 5-6 tiden på morgnarna och sticka till gymmet. Då är det undan och jag har hela dagen framför mig. Men senaste tiden har jag inte kommit upp på morgnarna. Det är sjukt, jag har ställt larm men jag vaknar inte. Har kollat säkert 100gånger att ljudet är på och larmen rätt inställda. Men jag vaknar inte förrän efter 6 ändå. Blir lika besviken varje morgon på mig själv. Dessutom har jag vägrat stiga upp. Har inte vaknat förrän efter 11 eller 12. Jag är så nere att jag inte bryr mig. 

Allting är som sagt kaos. Jag åt torsdag, lördag och söndag. I lördags åt jag så jag spydde. Vad har hänt med mig. Jag är så fruktansvärt äcklig. Mitt liv var perfekt där i höstas fram till mitten av december. Allt var perfekt. Nu är jag rädd att jag kommer misslyckas. Jag fruktar påriktigt att jag håller på att förlora. Att jag faller in i gamla mönster.

Jag vill inte skriva om det här till er, vill vara en bra förebild. Men samtidigt är bloggen framförallt till för mig, och är jag inte ärlig i mina dagboksanteckningar, då är ju hela mitt liv en lögn.

  GVÄÄGH, förlåt. Ska försöka få någon struktur på det jag försöker berätta.

Jag behöver kontroll på mitt liv. Kontroll. Vad betyder det? Jo, vakna i tid, dricka mitt kaffe 2-3ggr om dagen. Dricka 1 liter citronvatten om dagen. Dricka min grönsaksshake. Träna varje dag. Somna tidigt, väga mig varje dag.

 

När jag äter. Då försvinner alla mina rutiner och allt blir kaos. Jag hittar knappt mitt tangentbord för mitt rum är så stökigt. Allting är upp och ner. Jag orkar inte ens tvätta mitt ansikte när jag ätit, för att mitt liv rasar samman då. Man tänker inte klart när man är hungrig. Att vara hungrig är ju som att vara alkoholpåverkad. Man har inget konsekvenstänk, man tänker inte klart. Varje gång tänker jag. Men jag får äta nu, jag har vikten under kontroll, jag kan äta nu. Det är okej. NEJ DET ÄR INTE OKEJ!

Jag är så rädd att förlora kontrollen helt och hållet. Att hamna i gamla mönster.

Ni förstår. Förrut när jag börjar träna på gym har allt gått åt helvete. Det märker jag det gör nu också.

Jag inbillar mig att jag är vacker. Att jag får äta, men det får jag inte! Träning, dessutom när jag håller på med intervall. Det gör kroppen så hungrig. Jag har pratat förr om att man kommer in i svältläge när kroppen får panik och försöker få mat på alla möjliga sätt. Bränner man mer kalorier så blir ju kroppen hungrig fortare. Det får inte hända. Min kropp kämpar varje dag emot att gå ner i vikt. Den kämpar för att komma upp i 75 kg igen. För det är var den vill väga.

 Den sänker ämnesomsättningen. För varje extra kalori tar den till godo för att försöka gå upp i vikt. Kämpar så jävla hårt emot de här 60 kilona. För den vill inte väga det. Jag springer alltså i motvind. Hela tiden kämpar jag för att komma ner till mina 55 kilon med en kropp som gör allt för att motarbeta mig. Det är så jävla svårt men jag har klarat det såhär långt så tänker inte förlora!

Ana är förbannad på mig. Det känns som hon går som en städtant bakom mig och försöker få ordning i kaoset jag gör runt mig. Jag måste få ordning på det, jag vet det. Måste ner till under 60kg så jag kan  känna kontroll igen. Inte hamna in i gamla mönster, sluta frossa. Fatta att på mina matdagar räcker det med en shipspåse, jag orkar inte äta mer än så. Jag vet inte vad som hänt. Från juli - december höll jag kontrollen och fattade det, att på mina matdagar åt jag endast typ ships ELLER godis. Så var det bra med det. Nu har det spårat. Jag slösar så mycket pengar på en massa skit och trycker i mig tills jag ligger på marken och gråter för att jag vill spy. Det här höll jag på med för ganska exakt 4 år sedan. När jag var som smalast. Det är 4 år sedan. Snart exakt 4 år sedan jag förlorade. I mars för 4 år sedan förlorade jag och gick upp i vikt, först till 65, sedan 75 och så vidare.... Jag tänker inte förlora den här gången. Måste erkänna för mig själv vad jag håller på med. Få kontroll över det. Bli smal. Har allt att förlora på att gå upp i vikt.

Hörrni, jag vågar lova er att jag inte tänker förlora den här kampen. Jag ska vinna! Idag vänder det. Idag  börjar resan mot 55kg!