Jag har nämnt någon gång tidigare att när jag började med pro ana så sökte jag bloggar. dom bästa jag hittade skrev bara några inlägg, sedan försvann de. Jag förstod inte varför men det gör jag nu.
Det börjar med en glamorös bild av ätstörningen, så länge man är smal. Men många går upp i vikt eller börjar missbruka, röka, dricka. Allt för att försöka överleva depressionen som följd.
Jag har varit borta i 2 år. Men jag lever. Jag mår relativt bra. Mycket har förändrats i mitt liv men det rullar på och ärligt talat kommer jag nog överleva det här. Trots helvetet jag lever i. Ätstörningen fins alltid där. Den kommer aldrig försvinna.
Mitt förra inlägg, jag skrev det som sagt i ett onyktert tillstånd, men för mig makear det sense. Vet inte om någon annan riktigt förstår det men jag kände jag ville dela det iallafall. Jag kräver inte att ni läser det men ni har möjligheten iallafall. Kanske jag fortsätter slänga ur mig såna inlägg ibland. Det kan vara ganska befriande att skiva av sig.
Nujust. jag väger 72kg. Jag kämpar alltid till att gå ner i vikt. Även fast det går sådär.. Jag har ju nånting att leva för då åtm.
Hur mår ni? Hur går det för er? Ni kommer alltid att vara mina änglar <3
Hej!
SvaraRaderaVad är ditt mål till dina 176cm? Å du väger 72 idag?
Själv är jag 172 cm och väger hela 88 kg..... Mår så jävla jävla piss. Min drööööömvikt hade typ varit runt 60 kg... Vilket jag var för någraår sedan, vettefan hur jag blevså här fet. Ska vi peppa varann? Hur gammal är du?